pegasustokig

Såg tillbaka härom kvällen på tidigare inlägg, såg vad jag skrev tidigare i sommar. Då var det en person jag saknade så grymt.

Igår när jag skulle sova kom samma känsla igen, men denna gången var det inte samma person som rev upp känslorna. Låg  hur länge som helst vaken, kände hur hjärtat bankade hårt mot bröstkorgen, än en gång var det som om det ville hoppa ut och överge min kropp för att leta efter honom. Låg och tänkte på honom så länge jag vara vaken. Kanske var det därför jag skickade sms till honom idag. Vet inte hur jag ska tolka svaren, men som den positiva människa jag är i de flesta avseende så ser jag optimistiskt på dom. 

Och så är det snart helg. Näst sista innan man far tillbaka till ön. Längtar och inte längtar. Om det blir som jag vill i helgen så... då kommer det bli jobbigt att återvända till ön...