Kapitel 3: jakten på skatten

Det här är tredje kapitlet på den lilla sagan jag börjat skriva på under den här sommaren. En kort resumé av historien så långt var ju att det var en tjuv som kom och stal flickans hjärta men som sedan en riddare började puzzla ihop till henne igen. Flickan fick sedan åka hem men åkte och besökte riddaren i hans hemland vilket gladde dom båda. Och nu fortsätter sagan: När flickan kom hem så fick hon en inbjudan till ön hon hade besökt. Några av de vänner hon hade skaffat sig där hade sänt ett brev där de nämnde en festival som skulle firas på ön och hoppades att flickan kunde vara med. Till flickans stora förtjusning så hade hon guld nog att resa och hennes föräldrar valde även de att följa med på färden. Resan till ön var lång, det tog bra tid att resa med familjens häst och vagn till färjeläget där en kapten skulle ta dom över till ön. Väl framme vid färjeläget hittade flickan kaptenen som hade hjälpt henne sist. Hon bad honom än en gång om hjälp att föra dom över vilket han gladeligen gjorde. Kaptenen hade även ett brev till flickan. Han hade hittat det en dag där det stod adresserat till flickan men ingen stans stod det från vem det var. I brevet fann flickan en karta där några platser var markerade med ett stort kryss. En skattkarta var det första flickan tänkte! kanske skulle hon kunna finna skatterna när hon väl var under festivalen och med de pengarna kunna resa tillbaka till den underbara ön igen? Resan över havet gick snabbt och smärtfritt. Väl i land på ön så väntade ännu ett brev på flickan men detta var från riddaren. Han skrev att han tyvärr inte hade kommit tillbaka till ön än utan att det skulle dröja ännu en tid då oroligheter hade brutit ut i hans land som han var tvungen att råda bot på. Flickan blev lite ledsen vid de orden men gladdes snabbt av tanken att de snart skulle ses. Efter en aftons vila i familjens vagn började så flickan att söka efter skatterna. Den första ledtråden fann hon utanför stadens murar. Där satt en gammal gumma och gav henne en gåta att lösa och om hon kunde finna dess svar skulle hon bli rikligt belönad. Gåtan var svår så gumman sade att hon kunde komma åter när hon funnit svaret. Vid nästa kryss på kartan satt en man med ännu en gåta till flickan. Även han lovade en belöning, dock inte lika stor som gummans. Men denna gåta var mycket enklare och flickan svarade direkt rätt. Som belöning för detta fick flickan en liten påse guld. Det var inte mycket men det räckte för att överleva på och om flickan bara klurade på det tillräckligt skulle hon nog kunna lösa gummans gåta och få ännu mer guld. På det sista krysset satt en gammal gubbe vid en fin liten stuga inne i staden. Han sade att om han gav hälften av hennes guld efter varje hela månvarv så skulle hon få bo i stugan som han satt och vaktade. Flickan blev mycket tacksam för detta och tackade ja till gubbens erbjudande. Redan samma kväll så skrev flickan ett långt brev till riddaren för att berätta om skattkartan och vilka skatter den innehållit och erbjöd. Vad flickan då såg när hon tittade på kartan var att den var magisk och att det ständigt kom upp nya kryss kartan som kunde leda till nya skatter om man kunde lösa gåtorna eller hitta vägen till dom. Flickan sparade kartan för att forstätta sitt sökande. Efter några dagar på festivalen så var flickan och hennes föräldrar tvungna att resa hem igen. Flickan stod länge vid aktern på båten och såg hur ön sakta försvann i horisonten. Men nu hade hon åtminstone så mycket guld att hon skulle klara sig att ta sig dit. Och då skulle hon snart än en gång få möta sin riddare. Tanken gjorde att hon ville dansa av glädje. Och det var slutet på kapitel 3 om flickan. Nästa kapitel kommer snart med titeln: återförening. Mycket nöje :)

Sömn, medeltid och trevliga timmar

Ja nu äntligen har jag kommit ifatt lite med sömnen, det är dock en ren tillfällighet att jag lyckats med det. I fredags så satt jag och hoppades på att den viktiga personen i norr skulle logga in som vanligt. Men när klockan började dra sig mot ett och tv:n inte längre innehöll någonting som var bra så beslöt jag mig för att ringa nämnda person. Blev ett trevligt samtal och blev lite kortare än vanligt, för att han var på fest. Men jag klagar inte över det för jag var mycket trött märkte jag efter jobb på dagen så jag somnade och vaknade av mig själv morgonen därpå. Sen igår så var jag på jobbet som vanligt ohc när jag kom hem så märkte jag att jag hade FF för första gången typ i sommar. Funderade först på att åka in till stan på fest men insåg att det var just det här att vara själv hemma som jag saknat hela sommaren och passade på att njuta genom att köpa en pizza och bara slappa framför tv:n. När denna även denna kväll började sända sämre och sämre filmer gick jag ut en smula för att få lite luft, och vilken kväll det var! Solen gick ner så att himlen färgades lila, rosa och orange i en härlig kombination. Min enda tanke då blev att jag önskade att en annan person var där vid min sida. Det avgjorde saken också och slutade med att jag ringde upp honom igen, saknade så mycket att höra hans röst och hade redan hållt mig från att ringa i 3 timmar. Blev ett långt och härligt samtal, saknar honom så oerhört mycket och kan knappt vänta tills vi båda är på ön igen. Vill bara få vara i hans famn igen! Vi pratade riktigt länge, la inte ens märke till vad tiden hunnit bli för den bara flög iväg. La slutligen på i lagom tid tlils mina päron kom hem igen och vi började förbereda inför medeltidsveckan. Ikväll ska jag packa inför resan. hade önskat att personen i norr också kunnat ta sig dit men jag vet att det inte går. Men jag klagar inte, det är inte så långt kvar tills vi ses igen, men saknar honom så fruktansvärt mycket. Är det inte märkligt hur mycket man kan sakna en person som man pratat med i över 2 månader och bara träffat 4 dar? jag tyckte det i början men nu tycker jag inte det längre, för jag vet att jag tycker så mycket om honom. :)

Nyklippt och glad

Ja nu har man äntligen tagit sig i kragen och varit inne och klippt sig :)Kom på igår när jag var hemma hos min mormor att luggen var lite väl lång, en petites igentligen men så slog det mig att om man ska på arbetsintervjuer i nästa vecka bör man nog se lite mer vältrimmad ut i håret så dom inte tror att de sitter och talar med en buske. Så nu ser man äntligen igen, för luggen är lite kortare och har fått många fina kommentarer på att det ser snyggt ut, främst från mamma men man suger ju på de kommentarer man kan få :) och på tal om min mor så var hon och pappa mycket peppande idag när vi satt vid matbordet, gav mig en massa tips inför intervjuerna i nästa vecka, vad jag bör tänka på och pushade mig så att det ska gå bra. Blev väldigt glad för att dom stöttar och hjälper mig nu, kännde mycket lättare att försöka ta sig till gotland då. Jag ska dit, det bara är så!!! och så hade jag ett mycket uppiggande samtal igår med en person i norr :D blir alltid så enormt glad av att prata med honom:D vet att jag upprepar mig på den fronten här i bloggen, att jag hela tiden skriver att jag blir glad av att prata med honom, att jag blir glad av att se han och så vidare. Men det är faktiskt så det känns och när jag tänker efter har jag inte kunnat skriva det i den här bloggen och verkligen kunnat mena det på över ett år. Det var den mörka händelsen som hände förra våren som gjorde att jag faktiskt inte känt den här glädjen i hela kroppen men framförallt i hjärtat på över ett år. Det känns helt overkligt att jag kan bli så här glad igen, så jag brukar få nypa mig i armen lite då och då för att vara säker på att inte jag drömmer. Men än så länge verkar det som om det är verklighet och han bara fortsätter att göra mig glad och lycklig vilket värmer hela mig och gör att jag äntligen kan le hela tiden :D

En glass hjälper en lång dag eller JAG SKA TILL GOTLAND!

Satt på jobbet idag och hade lite drygt, tror att jag bara hade tråkigt för att datorn var lite seg och för att jag nu lyckats se klart alla säsonger av spiderman som är tecknat på youtube. Är inte säker på att det finns fler men jag hoppas det för annars slutar det riktigt elakt. Men så loggade en speciell person in lite tidigare och pratade med mig vilket piggade upp mig och gjorde mig glad igen :D Sen åt jag en glass också på jobbet, vilket höjde sockerhalten och piggade upp mig lite till och nu ikväll vid fikan så åt vi glass igen, mycket glass kan göra en på bättre humör :) hoppas att den personen som gjorde mig så himla glad innan idag loggar in lite senare ikväll också :D och att jag får prata med han i telefon, saknar så att höra hans röst men mest av allt saknar jag att vara med honom. Slog mig idag att det inte är så länge kvar tills ön startar. Med det menar jag att terminen startar, nollningen startar och alla kommer tillbaka till ön. Vilket betyder att jag måste jobba hårt som tusan på att hitta ett jobb nu fort som fan så jag kan vara där inne tills dess. Vill ju inget hellre än att träffa alla gamla vänner, alla nya vänner som jag ännu inte känner och framförallt han i norr som jag väntat på hela sommaren :D JAG SKA TILL GOTLANS!

Pinsamheter, Laholmsbesök och måndag

Ja gisses, kvällen i lördags blev lite väl mycket att dricka på. Var väl inte så farligt igentligen, kom hem väl och allting. Fick väl hemma prata med den person jag längtat efter hela kvällen. Dock var jag väldigt full och höll ex antal gånger på att göra bort mig något totalt. Tyckte det var tillräckligt pinsamt att jag var full och ringde till honom när han är nykter. Nå lyckades inte säga något super pinsamt som tur var, men han verkade ha kul åt mig. Nåja, får väl bjuda på det den här gången och bättra mig tills nästa gång. I söndags kom sen Josefine på besök från Laholm,var väldigt kul att se henne igen och vi pratade och hade trevligt hela eftermiddagen innan hon var tvungen att åka tillbaka igen. Saknar henne redan och längtar till ön, måste tillbaka dit så jag får träffa alla igen. Och idag är det måndag. Det märks att det är första dagen på veckan för jag har tråkigt på jobbet, det är lite små grått där ute, de thar inte hänt något spännande än så länge och ja jag har tråkigt, nämnde jag det? Men vad gör man inte för att kunna spara ihop pengar? Får ge mig till tåls lite till tills jag kommer hem och kan spela fable 1 på datorn, om inte mamma fortfarande är irreterad på att jag steg upp så sent. visst jag är den som är morgonpigg men de thär var en helg med lite för få sömntimmar. Så jag undrar, om jag hade gått upp 2 timmar tidigare idag så hon inte hade varit arg, vad hade det varit för nytta?? för jag had eju ändå inget att göra på de 2 timmarna, då kunde jag ju likaväl sova bort dom.. mamma fattar nog inte det.

Bland kändisar och kärringar

Igår var den jobbigaste dagen på jobbet på hela sommaren. Det var en visfestival i Åhus och där var fullt med folk på torget, jätte bra tänkte vi på museet då vi säkert får många besökare. Ja många besökare fick vi men vilka besökare!! ok vi tar det positiva först: kändisarna som sjöng på festivalen hade sina loger hos oss så de var där och bytte om. Lyckades inte fråga efter en autograf men fick träffa Jack Wresvijk och Casja Stina Åkerström. Sen avr det någon Calle Christiansson där också men det hade jag ingen aning om vem var men alla andra verkade gilla han. Sen kom alla kärringar. De bara haglade in och sa att toaletten var tom på papper. Nu är det så här att det finns en almäntoalett som alla besökar får använda som är utanför museet men som tyvär råkar sitta ihop med museet. Folk tror automatiskt att det är vi som står för underhållet av den toaletten vilket är fel eftersom det är kommunen. Så vi fick alla jävla surkärringar som inte hade något att torka sig med in på museet och sura och arga som dom var så var dom ju tvungna att spy galla på någon och denne någon blev oss. var jävligt otrevligt, en skulle till och med ha numret till vår chef. SJUKT OTREVLIG TANT!! nej jag är tacksam att den jobbedagen är över. Hamnade sen på fest, blev lite sent och var väldigt full när jag väl ringde det samtal jag längtat efter hela kvällen oc det var ju inte lite pinsamt nu idag då. HAr funderat ett tag på vad tusan jag sa, men jag tror inte det var jätte pinsamt. Men det lär jag ju bli medveten om ikväll när han loggar in igen....

Det var en gång

Läste om några inläggen och såg att min saga faktiskt var riktigt liten och gullig så funderade på att skriva en till bara för det :)Så här kommer sagan om den lilla flickan, resan mot en ny dag. Det var en gång en liten flicka som bodde i ett land långt långt borta. Hon trivdes bra i det landet, hon hade tillbringat hela sin barndom där och hade alla sina kamrater. Så kom det sig en vacker dag när flickan satt och funderade att hon inte hade nått sina mål. mycket hade hon hunnit uppleva jovisst men hon kände att den största förändringen hon ville nå ännu inte hade inträffat. Så hon sade till sin mor och far att hon skulle resa bort för att nå sina drömmar. Föräldrarna packade hennes saker och flickan började sin resa. Efter ett tag fann hon sig på en ö och trivdes där mycket. Där lärde hon känna mycket nya vänner och många märkliga varelser. Flickan fann sig som hemma och trodde att hon hade funnit det hon alltid sökt, lycka. Så hände det som hände i förra avsnyttet av sagan, en tjuv kom en natt och stal hennes hjärta och önskan. Flickan blev ju som ni säkert alla minns räddad av riddaren som tog henne med ut på nya äventyr. Dock hann de aldrig fara på så många äventyr förrän besked nådde flickan hemifrån att hon måste åka hem för att besöka sin mor och far igen. Väl hemma berättade flickan för sina föräldrar om den underbare riddaren hon träffat så långt borta i världen och sade att hon ville resa tillbaka till den plats som hon funnit så magisk. Men detta tyckte inte flickans föräldrar. Att flickan hade varit och rest i några år kunde de mycket väl förstå men att hon inte sedan skulle återvända såg de inte med lika blida ögon. Flickan grät när hon såg i deras inre att de inte ville stödja hennes beslut. En vacker dag kom det ett brev till henne, det var från riddaren. Riddaren undrade om allt var väl med henne och när hon skulle återvända till ön. Han skrev att han saknade henne och att han just nu var hemma i sitt eget hemland och väntade där på henne. Flickan blev lycklig av brevet och fattade ett beslut och packade så en kväll en lätt väska och började sin resa till riddaren. Efter en väldigt lång resa med alla möjliga färdmedel hoppade hon så en morgon av en vagn i den lilla staden där riddaren fanns. Riddaren var så oerhört glad för att flickan hade gett sig ut på den långa resan. Han omfamnade henne hårt och hon honom. De tillbringade all tid med varandra bara i hans hem och flickan var så lycklig. Så kom ändå den dagen då flickan var tvungen att resa tillbaka, tiden hos riddaren hade bara kunnat vara kort. Han kramade om henne hårt och kysste henne ömt vid avskedet och de sade till varandra att de skulle snart ses igen och det skulle vara på ön. Flickan började sin långa färd hem igen och väl hemma möttes hon ändå av nyfikenhet från sin mor och far. Viljan att hålla henne kvar hade minskat och flickan märkte att hon nog faktiskt skulle kunna ta sig tillbaka till ön. Och så slutade det kapitlet och blev början på nästa som helt kort och gott heter: jakten på skatten.

Lätt ångest, sent leende och längtan i själ och kropp

Häromdagen hade vi kalas hemma, allt var mycket trevligt och alla hade väldigt kul tills plötsligt en släkting får syn på mina naglar och kommenterar högljutt vilka fula naglar jag har eftersom jag inte sett efter mitt nagellack och frågar mamma om inte hon håller med vilket hon gör. Skamsen som en hund och förargad skrapade jag av allt mitt nagellack direkt men kände hur kritiken verkligen sårade mig. Gick sen in en stund och ja kunde inte hålla tillbaka tårarna. Det var igentligen inte för själva kommentaren som jag grät, det var bara att det blev droppen på bägaren som fick den att rinna över. HAr gått en väldigt lång tid nu med väldigt mycket att tänka på och tankarna snurrar fortfarande. Jag måste skaffa ett jobb och känner hur folk rycker i mig än hit än dit. Dit jag själv vill ohc önskar och hoppas och drömmer och ska åka är ju Gotland men alla är inte riktigt lika vänliga inställda till det vilket sårar djupt när man märker det och gjorde att fredagen slutade lit i tårar. Borde nog sitta ner någon dag och bara gråta ut lite, få ut all press, stress och frustration som jag har inom mig. Men det som ändå gjorde att inte den kävllen blev förstörd var samtalet som jag sedan hade. Ringde upp en mycket viktig person i norr och pratade riktigt länge i telefon med honom. Det fick tillbaka mitt leende igen och lugnade ner mig. tänker då inte säga det här till honom än på ett tag men han är faktiskt väldigt väldigt klok för han ger mig så bra råd hela tiden, att jag ska lugna ner mig, ringa till jobben också för att påminna dom och att det är ingen fara om jagi nte får jobb på ön direkt, för jag kan ju börja med att besöka den och sedan flytta dit. Det viktigaste och det som jag tycker allra mest om är att han verkligen stöttar mig och har en lika bensäker inställning på att jag kommer få jobb på ön, för det är där vi ska vara, han och jag. Det känns mycket betryggande och fick tårarna att sluta rinna i fredags. Fick även efter tjejkvällen igår prata med samma underbara person i någon timme, mycket sent men det ger jag blanka fan i för det är det samtalet jag alltid längtar efter hela långa dagen och blir så glad för ohc det tar även bort all den oro och ångest jag börjat bolla upp. Lite oro får man ha men inte för mycket, vilket jag har en tendens att skapa. Han hjälper mig i mycket att se lite klarare på problem. Saknar han så himla mycket, men som han själv säger, vi får hålla oss och vi kommer att ses snart, det är ingen tvekan om saken. De orden värmer alltid mitt hjärta lite extra :)

Jobbsök, magont och glädje

Idag vaknade jag bara 2-3 timmar efter att jag gått och lagt mig, runt kl 7 på morgonen, av att magen hade fått för sig att det bodde en vildkatt i den som rev sönder magen innifrån. Lugn kära läsare, det här är jag van vid men det är ändå inte den mest trevliga upplevelse att vakna av. Fick ligga och våndas i ungefär 1-2 timmar innan smärtan gav sig. Detta gjorde att jag fick sova lite längre än beräknat. Dock väcktes jag av telefonen kl 11 där det var ett jobb från Gotland som ringde. Blev överlycklig för jobb men så säger människan att det gällde denna veckan och bara denna veckan, ett extra vikariat. Ja jag kan ju inte ta mig in till ön nu eftersom jag fortfarande har jobb här så jag fick ju säga nej men att jag gärna ändå önskade jobba för dom i höst. Sen blev det till att söka jobb och mellan varven börja läsa alla tidningar jag köpt igår på Kiviksmarknad :D var en underbar marknad :D hittade hur många tidningar som helst och har mycket att stå i nu:D fast ännu bättre är att jag hittade en överraskning som en person i norr verkade bli mycket glad över ;) jag hoppas jag får tillfälle att visa upp den snart, vet redan var, när hur och vad jag skulle göra :D Och det var det som var glädjen idag :D och det faktum att jag fick tillfälle att prata med herrn från norr tidigare än vanligt :D hoppas jag får tillfälle til det senare också :D då vore det en perfekt kväll :D

Hjärtat börjar slå igen

Ja oj vad länge sedan det var jag skrev här nu märker jag. Gisses, så mycket som hunnit hända. I vilken ända ska man börja? Just nu befinner jag mig i Skåne och sommarjobbar på museet i Åhus. Det är väl en bra start. Har haft fint väder än så länge. Vidare så letar jag jobb för fullt eftersom jag SKA tillbaka till Gotland igen, det är där jag har mitt hem känner jag. så det pågår för fullt. Slutligen, det som har med dagens titel att göra, har jag träffat en person som får mitt hjärta att våga börja slå igen :) det känns verkligen som det var evigheter sen, och han börjar läka mitt hjärta igen. Jag brukar säga att han måste vara en helare eftersom han lyckas få det att börja slå och läka igen. MEn det är inte den person som jag skrev om i April. Nej den personen betyder också mycket för mig, men dum som jag är blandade jag lite ihop känslorna av vänskap med känslan av kärlek. Men man kanske inte ska vara för hård mot sig själv, det var ju ändå ett krossat hjärta vi talar om och det är inte så lätt att känna med ett sånt. Nej den här mycket speciella personen träffade jag lite senare, faktiskt på min födelesdagfest. OCh vilken fest det blev :) den slutade precis som jag hade önskat mer och knappt vågade hoppas på med en kyss i ett par starkar armars famn. Och sen den kvällen har vi pratat med varandra dagligen, ständigt är han i mina tankar. jag har till ohc med lyckats besöka honom nu under sommaren. Men mer än så säger jag inte. För lite hemlig måste jag ju få vara bara för att det är min blogg :)

En liten saga

För länge länge sedan i en liten stad på en ö så bodde en liten flicka. Flickan var ung och oskuldsfull och hade aldrig upplevt mycket av världen. En vacker dag mötte hon en man som sade att han älskade henne. Mannen tog med sig flickan och de begav sig ut på äventyr. Men så en dag fann mannen en annan flicka på den lilla ön och övergav den första. Första flickan satte sig ner och grät och grät vid vägkanten men började efter ett tag att gå igen. Hon gick och gick och gick och kom slutligen tillbaka till den lilla staden. Där var det många som gav henne menande miner eftersom dom hela tiden hade vetat om att mannen flickan mött bara var en tjuv som stal flickors hjärtan. Länge gick den stackars flickan och sörjde över att mannen hade försvunnit. LÄnge gick hon och kände ilskan i sitt hjärta eftersom hon blivit lurad och blivit bestulen på sitt hjärta. Men så en dag när hon gick i den lilla staden så mötte hon en riddare. Riddaren tittade på henne och log och sade de vänligaste orden till henne. Flickan vågade inte lita på riddarens ord, hon hade ju trotts allt blivit lurad en gång. Men riddaren bara log och fortsatte att ge henne de vackra orden varje dag. Så småningom, sakta men säkert, så började ett nytt hjärta växa tillbaka i den lilla flickan. Och så en vacker dag så frågade riddaren om hon inte ville sitta upp och rida på hans häst, flickan tackade ja, och när hon satte sig på hästen märkte hon att hon inte längre var så liten och inte heller flicka. för någonstans när det nya hjärtat växte fram i henne för att ersätta det gamla trasiga som den förre mannen hade krossat i henne, så hade hon växt upp och börjat bli kvinna. Riddaren log åt flickans insikt och höll henne hårt i sin famn. Och så började de två att rida ut ur staden och söka sig egna äventyr. Flickan hoppade av lite då och då för att gå bredvid riddaren, fortfarande rädd att få hjärtat krossat, men då log bara riddaren och sade att så skulle inte ske när han fanns i hennes närhet. Och där började ett nytt kapitell på flickans liv och riddarens också. Vad hände då med mannen som lämnade flickan? Den flicka han lämnade henne för lämnade även honom och efter ett tag så tyckte ingen i den lilla staden speciellt mycket om honom utan han flydde hals över huvudet från ön och sågs aldrig mer där igen.

Jävlar vilken fest :)

Och det är väl bara början. I lördags var det en riktig fest, för tjejkväll som var mysig och lagom och sen när vi kom ner till rindi så fick man en drink till. Sen hamnade jag på något konstigt vis på eftefest där det blev väldigt mycket mer att dricka. Jag hade dock jätte kul, satt och pratade väldigt mycket med Casper, har inte varit på fest med honom jätte länge så det var kul att prata med honom igen. Vi pratade om allt möjligt och det är skönt att ha honom som vän. Kom väl inte därifrån förrän runt 4 på morgonen. Jag hann se någon mycket speciell också men tyvärr skulle han inte festa. Men Casper undrade vem det var, men det höll jag käft om :)

Och hur jag saknar dig

Ibland sitter jag och tänker på hur jag hade det innan. Hur VI hade det innan. Ibland saknar jag det liv jag hade innan, det liv när vi var två. Just denna veckan har jag av någon anledning suttit och tänkt mycket på dig. Vet inte varför, veckan är inte mer speciell än någon annan, dagen har inte varit mer speciell än någon annan. Ändå sitter jag här nu, när dagen gått mot sitt slut och nästa kommer i antågande och tänker på dig igen. Dig som jag vägrat tänka på så länge och som jag vägrat att se framför mig. Nu är du ändå i mina tankar, varför vet jag inte. Jag tänkte på allt det fina vi en gång hade, i en månad var det kanske. I sådana här stunder saknar jag det faktiskt, den lilla lycka det gav. Mer än något annat saknar jag den personen, jag saknar inte dig, för du är inte samma längre, men jag saknar den personen. Personen som var där, som låg och höll om mig i sängen. Som var varlig och omtänksam. Som sa dom snälla ord helt spontant och som fick det att kittla ner i tårna. Personen som gjorde mig lycklig, en väldigt kort stund. Läste ett av mina gamla inlägg där jag beskriver det som passion, det är det nog, eller ja jag vet inte. Lyckas aldrig rannsaka mig själv tillräckligt mycket för att lösa ut vad det var jag en gång kände. Vad jag med klarhet alltid vet är vad jag känner nu, det är samma som det alltid varit. Att jag saknar den där personen vars sista gånge jag såg i Januari någon gång. Personen som fortfarande brydde sig, personen som var snäll och omtänksam och som aldrig ville att jag skulle frysa. Honom saknar jag nog för alltid. Dock finns han inte kvar längre, åtminstone inte sist jag såg honom, vilket var ett tag sen nu. I sådana här stunder önskar jag att jag kunde se dig igen och få en chans att prata med dig, men jag vet att det är meningslöst. Jag vet inte vad som hände dig den där månaden i februari när jag var i skåne Johan, och jag kommer nog aldrig få veta. Det gör inte ont längre att säga ditt namn och du finns inte hellre längre i mina drömmar. Den ende som finns kvar av dig är mannen jag träffade på rindi en kylig höst kväll. en man som dansade med mig till låtarna i Grease och som jag verkligen tyckte om. Honom saknar jag allt som oftast, jag undrar så var han är idag. Jag vet inte om du fortfarande läser min blogg, du påstod att du gjorde det en gång i tiden. Om du skulle läsa detta så vet att jag gärna en dag vill prata med den där personen som jag träffade den hösten eller möjligtvis den mystiska person som jag sedan träffade i början på mars. Båda två kommer för alltid vara ett mysterium för mig. Båda har jag fortfarande starka känslor kvar för, fast båda är varandras motsatts. Jag är kanske bara trött, men framförallt är jag trött på att ha så många öppna dörrar, jag skulle vilja stänga ett par. Kommer behöva stänga dom oavsett i vilket fall snart, jag hoppas så att mitt hjärta hittat rätt nu. Slutändan på detta inlägg är helt enkelt som titeln säger: jag saknar dig, jag hoppas vi möts en dag igen.

En fantastisk dag :D

Åh vilken härlig dag det här blev!! har haft jätte kul med Josefin hela dagen på stan :D först handlade jag en present till mamma och sedan köpte vi film och var och åt :D sen blev det helt plötsligt jätte vackert väder och super varmt!! Vi gick då hem till josefin för att dels kolla om hon hade fått en klänning som hon hade beställt och dels för att hon skulle byta till luftigare skor. Sen gick vi hem till mig för att försöka hitta skor till mig. Till min förskräckelse upptäckte jag då att jag inte hade ett enda par sommarskor som var hela. Så vi fick springa snabbt till Din sko där jag hittade ett par underbara ballerinaskor som var jätte mjuka :D sen gick vi runt muren coh ner till stranden där vi satt länge och njöt av värmen och nu känns det i ansiktet. Som avslutningen så hittade vi ett serietidnings stånd där jag köpte mycket tidningar, köpte glass i hamnen och gick sen hem till var och en för att vi ska ha tjejkväll imorn :D fantastiskt kul dag :D nu sitter jag bara coh läser :D sweet :D

En kväll för mig själv... med störande objekt

Ja det här har varit en hyfsat skön måndag ändå. Innehållt alla de irretations objekt som en måndag ska. Vaknade till det underbara ljudet av en grävskopa som dras mot marken full med kullersten. Vaknar då till detta kl halv åtta på morgonen och konstaterar bittert att ja ännu en vår så har dom fått för sig att lägga om adelsgatan precis under mitt fönster. När jag senare idag kom ner och såg hur mycket dom lyft av gatan och hur mycket sten som är borta insåg jag att ja jag får vara tacksam om den närmaste veckan får någon sömn. Underbar start. Satt sen och sökte jobb, vilket gick hyfsat, men tänkte på mitt gamla ex och ja då gjorde ju saken bara sämre. Missade att äta lunch och var väldigt borta när vi sen hade ett sent styrelsemöte. Kom slutligen hem, hem ljuva hem, och upptäckte att ja min roomie är hemma och ja han för ljud och ja han stör mig i min vardag. Så nu sitter jag här i min soffa, hör psykoskratt var och varannan minut från honom. Dock har dagen inte enbart bestått av dåliga saker, jag har haft vackert väder, planerar en resa till Hudiksvall och pratar med Elena på msn :) det väger upp lite av dagens motgångar. Funderar på att allvarligt leta upp en burk med spindlar och som avslutning på dagen slänga in till min käääära roomie.... är helt klart värt det.

Ett hjärta

Mitt hjärta har då aldrig varit lätt att förstå mig på. Jag gick länge och var kär i Johan, trodde jag. När jag ser tillbaka på det så här i efterhand så vet jag vad jag egentligen kände. Det var inte kärlek till honom, det var mer passion. Dock är det alltid svårt att skilja på dom känslorna när det kommer till mig. Var min kärlek låg då vet jag nu för det är fortfarande samma person som har dom känslorna. Hans namn kommer dock vara hemligt. :) Tänker nästan bara på honom nu om dagarna, vilket är väldigt jobbigt. OCh det gör så ont i hjärtat när vi inte är nära. Undrar om han känner det samma?? Har tänkt en del på Johan på sistone. På vad vi hade och vad jag och den här nya personen i mitt liv har. Talade med Emmeli om Johan nu när jag var i Stockholm. Jag pratade mycket också om den nya kärleken. Så sa Emmeli något väldigt klokt till mig. "Elna, du låter inte lycklig när du pratar om Johan. När du beskriver ert förhållande kommer ordet tvång upp hela tiden. Att han tvingade dig att äta lakrits som du inte tycker om. Den här nya killen säger du inte samma sak om trotts att han också lärt dig att äta nya saker. Det är just det ordet du använde: lärt. Jag tror den här nya killen är mycket bättre för dig. Det låter som om han är jätte snäll och verkligen bryr sig." När hon hade sagt det så insåg jag att så var ju fallet. Hur mycket jag än tänker tillbaka på Johan, positiva som negativa stunder, så var det aldrig riktigt positivt. Jag får nog aldrig veta varför han gjorde slut, vilket för alltid kommer att reta mig, men jag tror just nu att det kvittar för det gjorde att jag insåg vem det är jag verkligen bryr mig om. Jag hoppas bara att mitt hjärta kan nå ut till honom som jag håller kär nu.

Arbetssökande med händelserik vecka

Denna veckan har då allt hänt tycker jag. Veckan började med det tråkiga nyheten att jag inte fick ordförandeposten. Det satte mig i ett personligtdilemma. Skulle jag stanna på ön eller inte? Svaret kom dagen därpå när jag sovit på saken: jag vill stanna och jag SKA STANNA!! så då blev nästa steg i planen HUR? så nu hela veckan har jag lämnat cv överallt och frågat och mailat folk och hoppas på snabba svar från alla. Först tänkte jag att det här skulle bli ännu svårare än vad det, det är super svårt det sticker jag inte under stol med, men jag har så sjukt mycket hjälp av alla här på ön och ett så fruktansvärt stort stöd så jag bara känner all värme och vill inget annat än stanna. Därför kämpar jag för fullt just nu att hitta jobb. JAG SKA HITTA JOBB!!! Sen övriga händelser i veckan var att jag med Errys hjälp räddade en sjöfågel som fastnat på Rindi, spelat teater och musikalen går framåt. Drömt mycket mysko drömmar i denna veckan men det är ju inget ovanligt när det kommer till mig :)Det var nog allt som har hunnit hända :) ha det bra där ute :)

Påsk och inför ordförande valet

Oj oj, ja nu har man knappt hunnit skriva då förra veckan innehöll hur mycket jobb som helst. Först åkte jag till den kungliga huvudstaden igen för en konferens som var jätte kul och spännande. Sen åkte jag därifrån direkt ner till Skåne, var en mycket kukl resa då jag reste nattåg och fick testa att sova i en vagn vilket jag aldrig tidigare gjort :) Sen väl i Skåne så har jag jobbat hela helgen på museet i stan. Var jätte kul och vi fick oerhört mycket besökare. Sen så var det åter till ön och nu är jag här igen :) Står just nu i lite valt och kvalt, fick nämligen just samtal från museet i stan där dom undrade om jag ville sommarjobbt. Fick säga till dom att dom fick återkomma efter helgen då jag vet säkert med valet av ordförande. Är väldigt spänd och nervös inför det nu. Var på intervju idag med kansliet och presidiet. Var många frågor men jag tror jag svarade bra på alla och det kändes bra när jag gick därifrån. Imorn ska jag på nästa intervju inför ordförande valet. Ska bli spännande.... kommer kanske ha lite svårt att sova ikväll men men :) Ikväll är det teater som gäller!! och sen ska jag banne mig ta och se Mamma Mia bara för sakens skull :D

Återvänt från utflykt till den kungliga huvudstaden

Var i Stockholm nu i helgen, var sjukt kul upplevelse :) jag har inte varit i Stockholm sen jag var 12 år gammal, alltså snart mer än 10 år sen. Och att återvända dit var verkligen att bli nostalgisk. Fick syn på T-centralen och blev helt exalterad då jag kände mig som en turist. Sen såg vi även platten, NK och gamla stan och slutligen slottet :D var så exalterad och marcus hade så enormt kul åt mig att jag började härma Tiffany Persson för att göra det ännu roligare :D sen kom vi till För-Fum som var jätte givande. Trodde väl aldrig att jag skulle bli så intresserad politik och det var jätte kul :) Träffade jätte mycket spännande och trevliga människor som jag skaffat kontakt med nu :) har haft jätte mycket att göra således hela helgen men fy fan, stockholm och träffa nya människor, det är en sjuk powerbost för mig... ja jag kan inte stava till det där ordet men alla fattar ändå vad jag menar :P

Framtid

Sitter nu allt mer och funderar på vad tusan man ska göra i framtiden. Mycket är det som jag har efterhängandes mig, men det är jag inte rädd för längre, jag tar hand om en sak i taget, sån har jag alltid varit. Men det är lätt att se bakåt när man inte vet vad som väntar framåt. Jag söker ju jobb för fullt men var ska man hamna?? vad ska man göra egentligen?? jag har ju sökt som ordförande till kåren nu och det känns rätt, det känns som om jag kan åstadkomma något med att ta på mig det ansvaret och jag brinner för det. Många tycks även tro på mig och jag vill verkligen klara av det här. samtidigt tvivlar jag på att jag har stöd överallt. talade med min mamma och hon lät inte så positiv, men jag vet inte om det är pga av jobbet eller om det är pga att jag vill stanna på ön. ända sen jag sa att jag vill vara kvar här har hon inte varit lika glad i telefonen längre, så jag oroar mig lite grann för det. Jag hoppas att hon inte är arg på mig för att jag så gärna vill stanna här men jag trivs så himla bra här och det här känns verkligen som ett hem och jag vill inte flytta härifrån just nu. det känns rätt att stanna här, ett litet tag till. det är alltid svårt att skiljas. Skåne känns också rätt men jag vet inte om jag vill tillbaka till det redan nu, det här är ju mitt liv här, det känns inte som samma liv när jag väl är på fastlandet. Nåja, det återstår ju att se om jag får det här uppdraget eller inte, så får vi väl se vad som händer efter det, men det hade varit oerhört kul och jag vill verkligen få det här jobbet. Hoppas...

Tidigare inlägg
RSS 2.0