En lång afton
Sitter här än... Läste igenom mina andra inlägg.
Märkligt hur allting kan skifta på bara 3 dar. det var 3 dar som ja jag gick ifrån hur lycklig som helst till deprission och sorg. Tvivel är väl också en stor del men det går allt mer över till säkerhet. suck.
Önskar så att jag någon gång kunde lägga band på mig själv, jag menar hur jävla svårt kan det vara? att bara tänka efter lite, ta en lite lägre profil. Jag antar att det inte är jag. JAg är som jag är. Och jag försöker verkligen lära mig, försöker verkligen växa upp och lyckas.
JAg tror att någonstans i mitt hjärta, eller hjärna, är jag rädd för att någon ska bli kär i mig och för att hindra det att denne någon skulle bli intresserad av mig eller ens kunna bli kär i mig så blir jag framfusig och gör bort mig totalt och sen så är det kört, då blir personen så avtänd så att han aldrig vill se på mig igen och jag får stå där med skam och ett krossat hjärta.Sen är det ju irroniskt hur mitt hjärta hinner bli krossat trotts att inget hänt, eller oftast inget hänt. Hur skulle ajg då må om jag verkligen lyckades bli ihop med någon?? Om vi gjorde slut? jag vet inte om jag skulle komma upp ur det. herre gud vad svårt, jag som kan ligga och vara ledsen jätte länge över att jag bara varit kär i någon, hur skulle det då gå??.
Jag är oftast mer ledsen än vad jag visar, det är väl alla i och för sig. Och jag känner mig alltid dum mycket längre. Det är väl som adam säger, jag blottar mitt inre alldeles för lätt och jag för det på fel ställen och helt fel. jag är så dum. Om jag fick en chans till... skulle jag ta den? skulle jag våga? skulle jag ens våga om jag ens fick en enda chans någonsin??
Jag vet inte.. Jag vet bara att efter varje gång gör det ont, nu gör det ont. varför lär jag mig aldrig`? varför?
Märkligt hur allting kan skifta på bara 3 dar. det var 3 dar som ja jag gick ifrån hur lycklig som helst till deprission och sorg. Tvivel är väl också en stor del men det går allt mer över till säkerhet. suck.
Önskar så att jag någon gång kunde lägga band på mig själv, jag menar hur jävla svårt kan det vara? att bara tänka efter lite, ta en lite lägre profil. Jag antar att det inte är jag. JAg är som jag är. Och jag försöker verkligen lära mig, försöker verkligen växa upp och lyckas.
JAg tror att någonstans i mitt hjärta, eller hjärna, är jag rädd för att någon ska bli kär i mig och för att hindra det att denne någon skulle bli intresserad av mig eller ens kunna bli kär i mig så blir jag framfusig och gör bort mig totalt och sen så är det kört, då blir personen så avtänd så att han aldrig vill se på mig igen och jag får stå där med skam och ett krossat hjärta.Sen är det ju irroniskt hur mitt hjärta hinner bli krossat trotts att inget hänt, eller oftast inget hänt. Hur skulle ajg då må om jag verkligen lyckades bli ihop med någon?? Om vi gjorde slut? jag vet inte om jag skulle komma upp ur det. herre gud vad svårt, jag som kan ligga och vara ledsen jätte länge över att jag bara varit kär i någon, hur skulle det då gå??.
Jag är oftast mer ledsen än vad jag visar, det är väl alla i och för sig. Och jag känner mig alltid dum mycket längre. Det är väl som adam säger, jag blottar mitt inre alldeles för lätt och jag för det på fel ställen och helt fel. jag är så dum. Om jag fick en chans till... skulle jag ta den? skulle jag våga? skulle jag ens våga om jag ens fick en enda chans någonsin??
Jag vet inte.. Jag vet bara att efter varje gång gör det ont, nu gör det ont. varför lär jag mig aldrig`? varför?
Hemma, en fredag nu
Jaha då var man hemma då, vad konstigt allting känns... Man saknar alla från ön, suck, livet tycks nästan stanna när man kommer hem och innan man kommit igång med allt hemma.
Hade riktig värk i hjärtat igår, saknade en person som jag försökt att inte tänka på hur länge som helst. Kunde inte somna. Att kärlek kan göra fysiskt ont är ta mig tusan konstigt. Låg och verkligen kände hur hjärtat var på väg att hoppa ur bröstet på mig om jag inte fick se honom snart och få en kram av honom.
Men han är flera mil härifrån. Fick ligga och krama en nalle extra mycket och försöka låtsas att det faktiskt var han (vilket inte går) och att jag skulle få en kram tillbaka. Önskedröm det ja.
Som om han skulle krama dig. Idiot! Det går väl aldrig. det har du ju fått bevisat tycker jag. Jaja man är hemma nu, kommer vara långt borta från killar hela sommaren, kanske är det något bra... Men att det ska göra fysiskt ont är fan inte kul.... suck. ja ja, det är sommar, man ska vara glad för det fina vädert i alla fall
Hade riktig värk i hjärtat igår, saknade en person som jag försökt att inte tänka på hur länge som helst. Kunde inte somna. Att kärlek kan göra fysiskt ont är ta mig tusan konstigt. Låg och verkligen kände hur hjärtat var på väg att hoppa ur bröstet på mig om jag inte fick se honom snart och få en kram av honom.
Men han är flera mil härifrån. Fick ligga och krama en nalle extra mycket och försöka låtsas att det faktiskt var han (vilket inte går) och att jag skulle få en kram tillbaka. Önskedröm det ja.
Som om han skulle krama dig. Idiot! Det går väl aldrig. det har du ju fått bevisat tycker jag. Jaja man är hemma nu, kommer vara långt borta från killar hela sommaren, kanske är det något bra... Men att det ska göra fysiskt ont är fan inte kul.... suck. ja ja, det är sommar, man ska vara glad för det fina vädert i alla fall
