pegasustokig

Sitter här hemma nu och kör med själplågeri vilket innebär att jag är inne på facebook och ser på foton av Johan. Vilket bara är att plåga sig själv. det är att se hur underbar han är och med vetskapen att han inte är inom räckhål så man kan pussa honom. Det är då plågeri som heter duga. Vilket just får mig att fundera på hur jag skulle fungera i ett avståndsförhållande.... svårt att säga....

Kom att tänka på en dröm igen.  Ja jag vet vad ni tänker, hon och hennes drömmar, är det det enda hon gör?? Ja ibland kan man ju själv undra eftersom jag skriver om dom så ofta. Nej det är inte det enda jag gör men några är riktigt bra och dom ska man skriva ner så man inte glömmer dom för dom är bra.

Den här drömmen var i torsdags, och alltså JÄVLIGT bra eftersom jag kommer ihåg den ännu. Jag drömde att Johan var hos mig, vilket han tyvärr inte var, och att han reste sig upp och skulle gå. Och jag öppnade ögonen och såg hans rygg i rummet och hur han började gå iväg och jag ropade ut efter honom. Inte förräns jag satt på mig mina glasögon kunde jag se att han inte var i rummet, fram tills dess var jag övertygad om att han var där. Väldigt läskigt och jobbigt då det fick en att sakna honom ännu mer. Suck, nåja, ska inte klaga ju. han bor ju bara några hundra meter härifrån. Det är ju ännu värre för alla som har havet emellan den dom älskar och en själv. Och jag ska då verkligen inte klaga då vi planerat att ses imorn. Nej jag ska bara hålla käft, gå och lägga mig och vänta på morgondagen. Så blir allting bättre. :)