pegasustokig

Så var det offeciellt då, nu är jag ihop med Johan.Känns helt overkligt och det är bland det lyckligaste jag varit med om. det är så underbart att umgås med honom, att vara med honom, att se honom, att känna honom. Så fort jag ser han så hoppar hela hjärtat till och jag blir bara så glad. Så fort han rör mig så går det elektricitet genom hela kroppen och man blir bara ännu lyckligare. Så fort han ser mig så känns det genom hela kroppen och jag blir alltid röd av rodnad. Så fort jag är med honom är allt uppnått, att få vara nära honom, att höra honom tala gör att jag bara sjunker in i lyckan av att få vara där. När han håller en i sina armar är man på den säkraste platsen på jorden och tiden tycks både stanna och gå fortare, för ögonblicket känns jätte långt men dock måste han alltid släppa mig alldeles för tidigt.

Just ikväll saknar jag han mer än någonsin, har inte ens sett han på hela dagen vilekt jag alltid lyckats med innan. Det skär i hjärtat. Det är märkligt att det ska vara så där, att jag inte ser han på en dag och jag blir helt deprimerad. Nå det är ju inte enbart för det, det var ju också tenta idag vilket kanske inte gick jätte bra. Men kontentan är att jag saknar han jätte mycket. Men jag ska ju inte klaga, vi har ju bestämt att träffas imorgon. Kan knappt vänta tills det blir morgon. :)