En fin dag
Det har verkligen varit en fin dag idag. Underbart väder och trevligt hela dagen.
Hittade en klänning på H&M som jag kanske ska köpa när jag fått pengar. den var väldigt mycket mig och samtidigt inte mig. Jag brukar ju inte ha klänning men den där var liksom min stil.. Får väl se om jag köper den
Hade väldigt tur också, köpte första säsongen av arkiv X och har tittat på några avsnytt. Hela barndomen kommer tillbaka och överväldigar en. Fick aldrig se på det som liten för att det var för läskigt. Nu får man plötsligt se det förbjudna och som man bara smygtittade på.
Hade jätte kul med honom idag. Det var verkligen kul att spendera en hel dag med honom. Önskar så att jag fick ha så varje dag.
Såg på bio igen, mamma mia än en gång. den är så fruktansvärt bra!! blir bara så glad av den :)
kom hem sen. satt med internetet. Han loggade in. Han var nere. Jag ville så gärna göra han glad
visste inte vad jag skulle göra.. Och nu har han loggat ut. Vill bara göra han glad. Är orolig för han. Jag hoppas så att han kan komma och besöka mig. Jag vet inte om jag kan åka hem snart men det känns nästan som om jag måste det. så att jag, ja kanske kan hjälpa honom. Vet inte om jag får det men jag vill det
Hittade en klänning på H&M som jag kanske ska köpa när jag fått pengar. den var väldigt mycket mig och samtidigt inte mig. Jag brukar ju inte ha klänning men den där var liksom min stil.. Får väl se om jag köper den
Hade väldigt tur också, köpte första säsongen av arkiv X och har tittat på några avsnytt. Hela barndomen kommer tillbaka och överväldigar en. Fick aldrig se på det som liten för att det var för läskigt. Nu får man plötsligt se det förbjudna och som man bara smygtittade på.
Hade jätte kul med honom idag. Det var verkligen kul att spendera en hel dag med honom. Önskar så att jag fick ha så varje dag.
Såg på bio igen, mamma mia än en gång. den är så fruktansvärt bra!! blir bara så glad av den :)
kom hem sen. satt med internetet. Han loggade in. Han var nere. Jag ville så gärna göra han glad
visste inte vad jag skulle göra.. Och nu har han loggat ut. Vill bara göra han glad. Är orolig för han. Jag hoppas så att han kan komma och besöka mig. Jag vet inte om jag kan åka hem snart men det känns nästan som om jag måste det. så att jag, ja kanske kan hjälpa honom. Vet inte om jag får det men jag vill det
Ja ibland behövs det inte mycket
Vissa dagar är det inte alls mycket som behövs för att man ska bli glad. Samma dagar är det inte heller mycket som behövs för att man ska bli ledsen.
Blev väldigt glad idag på lektionen. Det var kul och ja vi skojade så mycket ihop. Jag är så glad för att han finns där.
för en stund sen ringde mamma. sa en sak till henne som hon inte ska veta. Då började jag må dåligt.
Ringde till en annan person. Sa vad jag sagt och han hjälpte mig med vad jag ska säga nästa gång. Då blev jag glad igen, av något så litet som att höra hans röst.
Ibland är det inte mycket som behövs för att man ska känna sig lite lättare inombords.
Dagens fråga till mig själv är vad som gjorde mig gladast, telefonsamtalet eller att få träffa personen i skolan. Jag vet inte. Just nu tänker jag mest bara på att jag snart ska spela denna säsongens första bandymatch.
Syns imorgon dagboken!
Hjärtesorg, det är hemskt
Fick en kommentar på ett tidigare inlägg där personen i fråga påstår att jag omöjligt kan veta vad det är att ha hjärtesorg. Personen i fråga har uppenbarligen inte läst min blogg ordentligt och inte heller vet vem jag är som person för att kunna dömma mig. Människor är väldigt snabba med att dömma ibland verkar det som.
Till den som skrev till mig: jag har kännt denna människa i två år. Jag har gråtit mig till sömns över honom, jag har inte kunnat sova ordentligt på veckor och månader för honom. Jag har haft så ont i hjärtat över honom att det enklaste hade varit att bara slita ut det. Jag har gått dagar i sträck utan att kunna göra något och kommer på mig med att bara ha en enda tanke i huvudet och det är denna tanke som hindrar mig från att kunna utföra en enda handling för gör man något så känns det som om man dör. Jag har vaknat mitt i natten med tårar i ögonen över denna person, rädd för att förlora honom och för att aldrig få se han igen eller ens kunna få prata med han. jag har kännt honom i två år men det skulle lika gärna kuna vara en evighet. Så döm inte mig, du vet inte vem jag är. Och uppenbarligen har du också hjärtesorg så ja jag tror jag kan säga att någonstans så vet jag hur du också har det så hoppas det blir bättre snart för dig.
Till den som skrev till mig: jag har kännt denna människa i två år. Jag har gråtit mig till sömns över honom, jag har inte kunnat sova ordentligt på veckor och månader för honom. Jag har haft så ont i hjärtat över honom att det enklaste hade varit att bara slita ut det. Jag har gått dagar i sträck utan att kunna göra något och kommer på mig med att bara ha en enda tanke i huvudet och det är denna tanke som hindrar mig från att kunna utföra en enda handling för gör man något så känns det som om man dör. Jag har vaknat mitt i natten med tårar i ögonen över denna person, rädd för att förlora honom och för att aldrig få se han igen eller ens kunna få prata med han. jag har kännt honom i två år men det skulle lika gärna kuna vara en evighet. Så döm inte mig, du vet inte vem jag är. Och uppenbarligen har du också hjärtesorg så ja jag tror jag kan säga att någonstans så vet jag hur du också har det så hoppas det blir bättre snart för dig.
Dansare,gamare,arkeologer och en idiot
Kvällen igår innehöll allt och ingenting. Började kvällen med att vara på dansarnas fest som var jätte kul och lyckad. Träffade Emmeli som jag inte sett på ett tag. Har saknat henne riktigt mycket. Lyckades dock få hennes vin över mitt ben, måste nog tvätta de byxorna idag. Sen upptäckte jag att klockan var mycket och då gick jag från festen, med löfte om att komma tillbaka (vilket jag inte gjorde), för att kolla in Rindi.
Där hittade jag söta gamare, en söt arkeolog en liten idiot. MEn de förstnämnda kompencerade upp att jag stötte ihop med idioten. Hade överlag fruktansvärt roligt hela kvällen. Nästan alla roomies var ute och vi hade verkligen roligt på dansgolvet och i baren. Kvällen slutade med en pommes med korv innanför söderport följt av en förvirrad efterfest utan sprit som gick över till att alla skulle röka vattenpipa som slutade med att jag gick hem med ett följe. Vi skiljdes sen åt (men jag ville ju inte släppa när vi kramades).
Så överlag en väldigt väldigt trevlig kväll, hade som sagt kunnat klara mig utan idioten men jag tycker att jag lyckades klämma åt han lite för jag hade hyper kul medans den dumbommen bara stod där med sin jävla öl och ja inte hade någon och vara med. 1-0 till mig :)
Har inte tagit tjuren vid hornen än... vad ska jag gör?
Där hittade jag söta gamare, en söt arkeolog en liten idiot. MEn de förstnämnda kompencerade upp att jag stötte ihop med idioten. Hade överlag fruktansvärt roligt hela kvällen. Nästan alla roomies var ute och vi hade verkligen roligt på dansgolvet och i baren. Kvällen slutade med en pommes med korv innanför söderport följt av en förvirrad efterfest utan sprit som gick över till att alla skulle röka vattenpipa som slutade med att jag gick hem med ett följe. Vi skiljdes sen åt (men jag ville ju inte släppa när vi kramades).
Så överlag en väldigt väldigt trevlig kväll, hade som sagt kunnat klara mig utan idioten men jag tycker att jag lyckades klämma åt han lite för jag hade hyper kul medans den dumbommen bara stod där med sin jävla öl och ja inte hade någon och vara med. 1-0 till mig :)
Har inte tagit tjuren vid hornen än... vad ska jag gör?
Att ta tjuren vid hornen eller såra sig själv
Just nu står jag inför många val, och några av dem innebär att jag måste ta tjuren vid hornen och göra något åt dem, om inte för problemets skull så för min egen för snart klarar jag inte av att bli mer sårad.
Man skulle fan vara eremit.
Måste fråga en viktig person vad det är vi gör, vad det är vi har och varför vi gör så här. Måste fråga mycket snart och enbart för min egen skull för jag klarar snart inte mycket mer. Känner så himla mycket just nu, och om det är en kille som läser min blogg så NEJ det är inte pms eller någon annan form av hormonsvallning som kommit upp. NEj det här har på gått så länge nu att ja det måste lösas. Blir bara mer och mer förvirrad. Vet ju knappt om man ska skratta eller gråta.
Vet inte hur det kommer bli, förhoppningsvis så löser det sig bra. Jag vet inte ens säkert vad jag själv vill. Det enda jag säkert vet är att jag vill inte behöva gå runt och känna så längre. Känns som om hjärtat ska hoppa ur bröstet på mig. Ibland hade det nog varit bättre om det hade gjort det..
OM det finns någon i denna värld som lider av bhs så är det väl jag. (för er oinvigda är bhs= broken heart syndrom) För hur många gånger har jag inte fått det krossat och hur många gånger har jag inte suttit där förvirrad och inte fattat om det var ett tåg som körde över mig eller om jag bara helt enkelt står still eller ligger ner.
Än en gång måste jag ta tag i mitt hjärta och säga vad det vill. Än en gång blotta det lite. Och än en gång leta upp något att lindra smällen med. För någon form av smäll blir det alltid. (nej jag är inte negativ, bara cynisk)
Man skulle fan vara eremit.
Måste fråga en viktig person vad det är vi gör, vad det är vi har och varför vi gör så här. Måste fråga mycket snart och enbart för min egen skull för jag klarar snart inte mycket mer. Känner så himla mycket just nu, och om det är en kille som läser min blogg så NEJ det är inte pms eller någon annan form av hormonsvallning som kommit upp. NEj det här har på gått så länge nu att ja det måste lösas. Blir bara mer och mer förvirrad. Vet ju knappt om man ska skratta eller gråta.
Vet inte hur det kommer bli, förhoppningsvis så löser det sig bra. Jag vet inte ens säkert vad jag själv vill. Det enda jag säkert vet är att jag vill inte behöva gå runt och känna så längre. Känns som om hjärtat ska hoppa ur bröstet på mig. Ibland hade det nog varit bättre om det hade gjort det..
OM det finns någon i denna värld som lider av bhs så är det väl jag. (för er oinvigda är bhs= broken heart syndrom) För hur många gånger har jag inte fått det krossat och hur många gånger har jag inte suttit där förvirrad och inte fattat om det var ett tåg som körde över mig eller om jag bara helt enkelt står still eller ligger ner.
Än en gång måste jag ta tag i mitt hjärta och säga vad det vill. Än en gång blotta det lite. Och än en gång leta upp något att lindra smällen med. För någon form av smäll blir det alltid. (nej jag är inte negativ, bara cynisk)
Mycket har hänt på bara 3 veckor
Förstår då inte hur så här mycket kan hända på 3 veckor.
Första veckorna är det nollning. Efter tre dagar har man hittat ett strul, men ja ingen som jag vill något mer med senare. Dock uppfattade inte personen det så ja det blev lite knivigt. Två dagar senare har jag hånglat med någon annan som jag jvill något med men som inte vill med mig. Denne någon ignorerar mig sen i en hel vecka.
sen träffar jag världens trevligaste kille, som är upptagen (precis som den första). MEn vi har jätte kul resten av veckorna
och vi träffas på helgerna och så. HOppas så att jag har en chans hos honom. OCh på dagarna träffar jag den andra mannen i mitt liv som också är upptagen men som alltid alltid är där och busar med mig, bråkar med mig, brottas med mig. Vad ska man göra med dessa killar?
speciellt den upptagna sorten. Alltid tycks dessa ställa till med problem för mig. Och inte så små heller. Vet inte längre vad jag ska känna eller vem jag ska känna något för eller hur jag ska känna eller göra. Suck. Varför inget lätt i mitt liv?
Första veckorna är det nollning. Efter tre dagar har man hittat ett strul, men ja ingen som jag vill något mer med senare. Dock uppfattade inte personen det så ja det blev lite knivigt. Två dagar senare har jag hånglat med någon annan som jag jvill något med men som inte vill med mig. Denne någon ignorerar mig sen i en hel vecka.
sen träffar jag världens trevligaste kille, som är upptagen (precis som den första). MEn vi har jätte kul resten av veckorna
och vi träffas på helgerna och så. HOppas så att jag har en chans hos honom. OCh på dagarna träffar jag den andra mannen i mitt liv som också är upptagen men som alltid alltid är där och busar med mig, bråkar med mig, brottas med mig. Vad ska man göra med dessa killar?
speciellt den upptagna sorten. Alltid tycks dessa ställa till med problem för mig. Och inte så små heller. Vet inte längre vad jag ska känna eller vem jag ska känna något för eller hur jag ska känna eller göra. Suck. Varför inget lätt i mitt liv?
