pegasustokig

Ja nu är det inte loångt kvar tills man är tillbaka på ön. Satt och tänkte nu i feberyran (oj vad hög DEN febern var då) på hur det ska bli att komma tillbaka. Som jag nämnt i tidigare inlägg har jag ju romantiserat ihop ex antal möten med Johan, så det ser jag ju fram emot. Började nu även tänka påa llt annat som väntar på mig när jag kommer till ön, alla underbara vänner, teatern, kören, djandet ja allt. Jag saknar allt. Jag saknar mitt liv

Så när jag satt här och tänkte och saknade så insåg jag att det enda jag gjort när jag nu varit hemma är att sakna allt på ön och att jag ständigt tjatat om detta. Så fort jag pratat med någon på ön har det varit om hur mycket jag saknar alla på ön och hur mycket jag längtar dit och frågar vad alla har gjort. Kom på mig själv med att jag under dessa snart 5 veckor måste varit väldigt väldigt tjatig om detta och ja jag vill väl på något vis be om ursäkt för det.

Vet väl inte igentligen om det är något att ursäkta, längtan är ju en känsla precis som allt annat men ja jag känner ju mig själv bäst, vill jag i alla fall påstå kanske har jag fel där nu, men jag vet när jag kan bli för på och jobbig. Så om det är någon där ute som tyckt att jag varit för på eller något så är detta enbart för att jag då längtar så oerhört mycket tillbaka och ja är lite känslo nojjig och bara saknar mitt liv, för just nu är allt det livet på ön och ingen annanstans. Så nästa fredag ska det bli väldigt skönt att få tillbaka det livet igen :)