pegasustokig

Eller ja det har jag väl inte exakt gjort, jag har fått springa runt i en medeltida klänning och en lång underbar mantel hela dagen. Men det räcker för mig!! Älskar den där manteln, om inte museet är uppmärksamma nog så kanske det inte finns kvar på deras lager sen he he he. Nej jag skulle aldrig ta den men den är så himla fin, kanske kan fråga om man får köpa den av dom, passar på mig som klippt och skuren, lagom lång och allt.

Trodde först inte att jag skulle kunna jobba idag, var rädd att halsflussen fortfarande skulle ta ut sig på mig, men när jag väl hoppade i klänningen så tänkte jag att så fan heller att jag tänker låta det här hindra mig från springa runt i en cool mantel hela dagen!

Var väldigt kul att få vara där och leka med barnen hela dagen, gillar verkligen barn och att få leka och prata med dom. Det är så att det är en skattjakt hela veckan på museet och jag ska springa runt i den klänningen nu hela veckan (med mantel :D) och ge ledtrådar till barnen och hjälpa dom att hitta gåtor och bokstäver över hela museet. Gick väldigt bra idag så jag hoppas det går lika bra imorn.

Kan knappt fatta att det här är min sista vecka, allting har gått så oerhört fort på ett vis men så sakta på ett annat. Nu när hjärtat nästan slutat slå, eller ja slutat slå ha det ju så klart inte, men det känns som att det jag börjar vänja sig vid att vara ensamt (som det så länge varit och vad jag klagar på det) så ska man tillbaka till ön igen. Det som så länge varit men verklighet (ön) känns nu nästan overkligt.

I början när jag kom hem kändes det ju overkligt att vara hemma, det gör det väl fortfarande, men det kändes ändå som om när man väl kom tillbaka till ön så skulle man åter vara tillbaka i sitt liv. Just idag eller just nu så känns det lite som att ja jag inte vet var min verklighet är, nästan som om den var borta. Kanske är det för att jag har gått och längtat och längtat och längtat och längtat exakt varje dag nu i 5 veckors tid om att få åter komma till ön och få vara med Johan som det just känns så konstigt att honom mindre än 3 dagar, ja det är verkligen det, så ska jag få vara där igen. På ön. Med honom. Med alla andra. Men mest med honom ;). Det känns bara så overkligt att det är så nära nu. Det är ju knappt man vågar hoppas. MEn längtar det gör jag hela tiden och alltid. :) I WILL BE BACK!!!