pegasustokig

Ja nu är det exakt 2 och en halv vecka tills jag kommer hem igen. Halvtid så att säga. Hälften gjorda, hälften kvar.

Jag längtar hem så fruktansvärt mycket, saknar Johan som besatt. Visst är det väl märkligt hur man kan fästa sig så vid en person du faktiskt inte kännt i mycket mer än ett halv år, och som jag faktiskt varit ihop med i 3 månader nu :D

Det känns helt fantastiskt att vi varit ihop så länge, samtidigt är det lite hemskt att jag är här i Skåne när vi firar det och när alla hjärtans dag kommer vara kommer jag inte heller vara vid hans sida. Suck, saknar han så oerhört mycket.

Hoppas resten av tiden här hemma nu kommer gå jätte snabbt så jag kommer tillbaka fort som tusan, jag måste hem. Saknar Johan så mycket så det gör ont. Varför är det så igentligen? varför saknar man någon så mycket att det gör fysiskt ont?? folk säger ibland att det inte kan göra fysiskt ont. Nå hur kommer det sig då att så fort jag tänker på honom så gör det ont i bröstet där hjärtat sitter och att det verkligen känns som om någon sticker in en kniv där?? Vädigt märkligt. LIka ont lär det väl göra när jag ser Johan igen, fast då är det ju förståss av lycka och inget anant :D