pegasustokig

Började skriva ett annat blogginlägg idag, som skulle handla om reflexer och sjätte sinnet hade jag tänkt. Halvvägs igenom det märker jag att jag än en gång börjar skriva om den person som jag försökt att glömma hela sommaren. Insåg att inlägget skulle ta upp detta allt för mycket och vara helt onödigt så jag valde att skriva om något annat och helt enkelt glömma den insident som höll på att inträffa men som alltså inte inträffade eller åtminstone inte inträffade så fullt ut som det kunde ha gjort. Blev lite komplicerat där men ja sån kan jag ju vara. Usch är nervös för att söka studiepengar, har varit så mycket som jag verkligen struntat i att göra nu i flera dagar för att jag bara kännt att jag inte klarat av det eller den psykiska press det inneburit. Nu MÅSTE jag ta tag i det och tur är kanske det, om inte annat så kommer jag inte kunna återvända till ön. Men jag ska tillbaka, jag har bestämt mig, och jag ska klara av det här. JAg har tagit mig ur värre saker, nu har jag återfunnit mig själv och jag tänker fortsätta på det viset. nu när jag äntligen hittat hem ska jag kunna fortsätta på den bana jag hade, hitta resten av mitt liv och uppnå mina drömmar. Det finns bara en väg och den går framåt. Den är kanske lite törnig här och var men just nu har jag fått tag på en bra grästrimmer så den ska nog kunna bana väck det värsta ;)