pegasustokig

Ja nu har man äntligen tagit sig i kragen och varit inne och klippt sig :)Kom på igår när jag var hemma hos min mormor att luggen var lite väl lång, en petites igentligen men så slog det mig att om man ska på arbetsintervjuer i nästa vecka bör man nog se lite mer vältrimmad ut i håret så dom inte tror att de sitter och talar med en buske. Så nu ser man äntligen igen, för luggen är lite kortare och har fått många fina kommentarer på att det ser snyggt ut, främst från mamma men man suger ju på de kommentarer man kan få :) och på tal om min mor så var hon och pappa mycket peppande idag när vi satt vid matbordet, gav mig en massa tips inför intervjuerna i nästa vecka, vad jag bör tänka på och pushade mig så att det ska gå bra. Blev väldigt glad för att dom stöttar och hjälper mig nu, kännde mycket lättare att försöka ta sig till gotland då. Jag ska dit, det bara är så!!! och så hade jag ett mycket uppiggande samtal igår med en person i norr :D blir alltid så enormt glad av att prata med honom:D vet att jag upprepar mig på den fronten här i bloggen, att jag hela tiden skriver att jag blir glad av att prata med honom, att jag blir glad av att se han och så vidare. Men det är faktiskt så det känns och när jag tänker efter har jag inte kunnat skriva det i den här bloggen och verkligen kunnat mena det på över ett år. Det var den mörka händelsen som hände förra våren som gjorde att jag faktiskt inte känt den här glädjen i hela kroppen men framförallt i hjärtat på över ett år. Det känns helt overkligt att jag kan bli så här glad igen, så jag brukar få nypa mig i armen lite då och då för att vara säker på att inte jag drömmer. Men än så länge verkar det som om det är verklighet och han bara fortsätter att göra mig glad och lycklig vilket värmer hela mig och gör att jag äntligen kan le hela tiden :D