pegasustokig

Hittade lite gammalt skrivet från 2008. Då jag fortfarande var väldigt liten enligt mig själv. Alltså det känns helt sjukt hur jag var så lycklig och glad den våren, och hur lätt jag blev kär på den tiden. Det känns som om jag åldrats 15 år på 2. var tog all den där naiviteten vägen?? jag saknar den väldigt mycket just nu. Fast jag vet inte om jag saknar så mycket hur lätt jag hade att bli kär. Känns som om när jag läser allt det där gamla som om jag förändrats jätte mycket på bara 2 år, ja nästan bara på ett år. Hur kommer det sig att något så dumt kan påverka en så mycket? Jag får nog fundera över det. Jag undrar just var dom där fjärilarna blev av, alla kan väl inte ha försvunnit. Jag får kanske rota lite mer ibland gamla tankar för att hitta dom igen och försöka bli vanlig igen vilket är sjukligt kär i någon. Kanske är det något dåligt så jag inte ska bli det... En sak jag också märkt att jag blivit mer cynisk i min blogg. Måste nog sluta med det med :P sov så gott alla :D