pegasustokig

Har just fått hjälp av så himla många olika människor med nästan allt i mitt liv så jag ville bara säga ett stort tack till alla dom. Det var många idag som gjorde att min dag och vecka började fantastiskt bra och det bara fortsatte så hela dagen, till och med nu ikväll märker jag att det finns snälla människor där ute i världen som hjälper alla andra när man har frågor eller problem eller bara visar en rätt väg igen så man är på väg rätt igen. :) ett stort tack till er alla :)

Gisses vad lång den här helgen blev, ögonen gick i kors på mig igår kväll när jag äntligen kom hem. Helgen började med en middag i fredagskväll,var väldigt kul och ja så klart lyckas jag göra lite pinsamma saker på fyllan. Eller pinsamma var dom inte egentligen, att sjunga i en mopp eller krypa över ett golv för att man förlorade i spelet är inte så pinsamt i sig men att någon filmar det så att risken att det hamnar på facebook höjer pinsamhetsgraden katastrofalt. Så nu sitter jag och loggar in där var femte minut för att hoppas att det inte kommit upp någon ny film. Att jag sen inte kom hem förrän klockan fem på morgonen och skulle jobba på kvällen var kanske inte att föredra egentligen men vad gör man när man har kul? Så jag jobbade sen hela lördag natt vilket var närmast kaos, fast kul. Hur mycket folk som helst som kom på klubb kaka, alla utklädda till punkare. Var extremt hög ljudnivå, dels av bandet som spelade och dels av allt folk. Bandet var sjukt bra tyckte jag för övrigt, framför allt när dom spelade Dia psalmas låt "Gud som haver barnen kär" eller när dom körde låten "Dricka sprit och hålla käften" då var jag jätte glad för att jag kunde höra dom. Men det var verkligen mycket folk ute då vi sålde slut på ALL ölen, och det är inte lite det. Så efter att ha vadat mig genom glaskross i 3 timmar var det dags att komma hem... lagom till klockan fem igen. Och sedan upp till cafét för att jobba i köket, det var också kul men när väl vi var klara och jag kom hem så somnade jag på stört, lite för lite timmar i helgen så ledes. Och jakten på blinkningen fortsätter. Ja vad det nu betyder är helt enkelt att jag nu med min nya dator har märkt att jag saknar många av mina favorit blinkningar på msn, ja jag vet det är fånigt men så är det. Har en som är en gubbe som blinkar och räcker ut tungan samtidigt och det är min absoluta favorit, fråga vem som helst av mina vänner hur ofta jag använder den. så nu pågår för fullt eftersökningarna efter hur jag ska få den till den nya datorn. så om du har den så skicka den till mig!!! Nå det var nog allt för denna gången, ha det så bra alla!!

Hittade lite gammalt skrivet från 2008. Då jag fortfarande var väldigt liten enligt mig själv. Alltså det känns helt sjukt hur jag var så lycklig och glad den våren, och hur lätt jag blev kär på den tiden. Det känns som om jag åldrats 15 år på 2. var tog all den där naiviteten vägen?? jag saknar den väldigt mycket just nu. Fast jag vet inte om jag saknar så mycket hur lätt jag hade att bli kär. Känns som om när jag läser allt det där gamla som om jag förändrats jätte mycket på bara 2 år, ja nästan bara på ett år. Hur kommer det sig att något så dumt kan påverka en så mycket? Jag får nog fundera över det. Jag undrar just var dom där fjärilarna blev av, alla kan väl inte ha försvunnit. Jag får kanske rota lite mer ibland gamla tankar för att hitta dom igen och försöka bli vanlig igen vilket är sjukligt kär i någon. Kanske är det något dåligt så jag inte ska bli det... En sak jag också märkt att jag blivit mer cynisk i min blogg. Måste nog sluta med det med :P sov så gott alla :D

Idag så har jag städat hela rummet grundligt. Blev inte riktigt klar så det sista ska jag göra imorn. Har även varit på en väldigt lång promenad och handlade ända ute på Maxi. När jag gick den vägen ut till Maxi gick jag igenom en hel massa gamla minnen. Mycket från förra året men också alla minnen från mina första dagar på ön. Det var mycket som slog mig och som jag hade glömt. Det var även väldigt många gamla minnen som bara bubblade upp. Det var onekligen en minnenas promenad. Bästa med hela dagen var helt klart att jag fick boken som jag beställt. Det är en bok som jag har letat efter i ungefär 8 år. Det är Sapfos dikter och fragment :) den är så fantastisk och ger mig alltid så mycket liv till själen :) Nu måste det verkligen bli vår så jag känner att jag kommer någon vidare med mitt liv. Mycket har hänt men nu tänker jag inte se tillbaka längre, bara framåt. det är inte lönt att titta i baskspegeln hela livet, du uppnår ändå inget med det. Dessutom när man har hittat ny kärlek så känns backspegeln så oerhört onödig ;)

Ja nu är snart det här året över. Ett år... tänk vad det innehåller. Det här innehöll så oerhört många sorger, inte bara för mig utan för så många av mina vänner med. Har verkligen inte gillat det. Det var inte mycket detta året som jag verkligen ser tillbaka till på med så mycket glädje som jag brukar. Det finns lyckliga stunder, klart det finns, det finns det ju alltid. Men nu mot slutet året så ja ser man på allt som hänt och det är verkligen mycket. Ser både fram emot imorn och inte. Vet inte varför jag känner en sådan ovilja? är det för att jag har så många lösa trådar i mitt liv just nu? Känns skönt i alla fall att skriva här igen, var ett tag sen. Jag ser fram emot festen men några saker jag såg gör mig orolig för vad som händer imorn. Kanske är det även dom gamla tankarna som spökar. Snart ett år... snart ett år... Känns overkligt. Så vad ska då årets löfte bli? Sköta sig i skolan? hitta ett bra jobb? gå ner i vikt? träna mer? Spara pengar? ta det lugnt med spriten? att försöka våga hitta kärlek igen? Vet inte än. kanske man bara ska skåla för det nya året. Jag hoppas att mina gamla sorger kan begravas med det nya året, det hade varit skönt att slippa då och då bli sårad av ett jävla spöke. Vissa ärr tycks aldrig läka så snabbt som man önskar, jag hoppas på ljusare tider, gladare stunder, fantastiska vänner och ljuva stunder. Är det för mycket att önska av ett nytt år?? Hoppas att önskningar och förhoppningar kan få det till ett bra år.

nu äntligen är tentan klar, tog bara halva dagen det. Hoppas innerligt att det är rätt nu så jag klarar den. Får väl hoppas på det bästa så klart :) Och så till helgen är det teater med stort T. teaterustkottet ska för första gången medans jag är med i det sätta upp en pjäs :D jag är så stolt över oss alla. Jag hoppas bara att allt klaffar nu och att vi får en fin publik :) Önskar så högt det för alla mina vänner och så. Måste sen också lösa det med alla mina kurser, var jag står ochhur jag ska göra. Suck. Det här blev nog lite för mycket för mig i alla fall. Men skam den som ger sig och jag är ju envis som synden så ta mig tusan om vi inte kan lösa detta över jul! Mirakel har ju skett då så varför inte för min del? :) ps. Konserten gick bra och finns nu att beskåda både på facebook och på youtube faktiskt. fast den bästa filmen kommer inte förrän senare. d.s

Usch, börjar så smått bli nervös inför både fredag och onsdag. Fredag är jag dj, är alltid nervös för det. Fattar igentligen inte varför, jag har ju varit det förut. Ändå sitter jag nu närmast och biter på naglarna för att spela. Hoppas att jag hinner förbereda mig ordentligt. Sen på onsdag är det konsert. Har ett solo i år. Där är jag också skitnervös. Fattar inte heller varför med tanke på att jag har sjungt i kören innan och ja vet hur man ska göra. Ändå har jag även där lyckats börja bli nervös. en bra sak sa någon är att ändå vara nervös, då tar man inte saker för givet. Men man tycker att erfarenhet snart borde gett mig lugn... vem försöker jag lura? aldrig i livet att jag lyckas med det...

Jag minns en december natt när jag gick hem förra året och jag såg Orion ovanför huset. Jag tänkte då att Orion alltid visar vägen hem, för märkligt nog varje kväll när jag gick hem då så var Orion ovanför mitt hus. Jag brukade se det som ett tecken. OCh de gånger den inte var över mitt hus så var den ovanför Johans hus. Sen hände allt det där tråkig i våras och märkligt nog har jag knappt sett Orion sen dess, han bara försvann. Men vad jag märkt på sistone är att varje gång jag se honom så är det på speciella kvällar, det händer alltid något. Första gången jag såg honom igen efter i våras var för ungefär två månader sedan, kvällen innan Johan for. Sen såg jag han igen nu i helgen och då hade jag bara väldigt roligt och hade träffat Mattias hela natten. Sen såg jag han igår igen, men först då kom jag på det som jag hade tänkt för ett år sen. Och först då insåg jag att han inte längre var över mitt hus utan någon annanstans. Kanske är det så att han inte alltid var över mitt hus, troligtvis inte eftersom himlavalvet rör på sig, kanske var det bara tur att jag fick syn på bilden nu och haft otur alla andra kvällar trotts att jag letat. Vad det än beror på att jag inte sett bilden förän nu vet jag inte men jag ser det som ett tecken att det gamla hemmet jag hade är inte kvar, jag får leta efter ett nytt och gå vidare. Med det syftar jag på att jag aldrig mer tänker återvända till Johan utan nu får jag leta efter något nytt. Orion, visa mig vägen.

varför är jag alltid precis ett steg efter? hur lång tid ska det ta innan jag fattar saker och ting?? Uppenbarligen måste man växa upp, jag trodde jag hade gjort det för länge sedan, det har jag visst inte. Skjut mig någon hade varit lätt att säga nu, ja då slipper man ju tänka och fundera. Men det är som vanligt en för lätt lösning. skulle vilja bo på månen just nu i en vecka, vara så långt ifrån alla som möjligt. inte visa mig för någon. vara själv en stund. Men det är väldigt frustrerande när man märker att man inte ens kan vara ensam när man är ensam och att när man är med folk är man ensam. Hur gör man då för att få lugn till själen?

Gud vad mycket som hinner hända på en helg. Fest i fredags, jobb igår och idag. Igår var en konstig dag, ja idag har inte heller varit helt ok. Allting kändes bara så ja dåligt. Är kanske för det gråa vädret. Jag önskar så hårt att det blir sol imorn. Snälla låt det vara sol när jag vaknar, då kommer jag känna att jag klarar av den här veckan. Snälla snälla låt det vara sol så att alla får lite ljus så att vi kan bli lite gladare nu. Snälla!

Hur gör man när man inte vet?? När man inte vet vad man ska göra, bara vet det man kan göra men inte vet hur man ska göra det man vill göra?? Känner att jag har alldeles för många frågor inom mig just nu. Så många frågor men inga svar. "Han som har frågot med konstiga svar, han lämnas bland dödskallar kvar. Här fårs jag springa som en vilsen hund, jag tror jag går och bowlar en stund" tror jag ska börja lyssna på Hamlet hur "Himla Hamlet" lite grann. Det är sådana här kvällar jag saknar Elena, Malin, Johanna, Josefine och alla andra av mina bästa vänner som inte är här på ön just nu. Skulle verkligen behöva sitta och prata med dom om ja allt. Finns så många frågor, och så få svar. vad tusan gör man i livet när hjärtat känns helt konstigt?? Vad betyder allt då?

Sitter på game en sen kväll, det var ett halvår sen jag gjorde det nu. När jag satt här då var det inte av samma anledning som jag sitter här nu. Nu sitter jag här för mina vänner är här. Innan var det annat. Men det vill jag inte tänka på längre. Jag har nyligen hittat en ny vän som jag inte trodde jag hade och som jag är väldigt glad för, det känns uppiggande och ajg ska ta vara på detta tillfälle. På fredag blir det nog kul, då är det första mästerifesten på jätte länge. Har längtat som en galning efter den. Ska bli jätte kul. Dessutom kommer det kul folk så man får väl se vad som händer denna helgen :D hoppas på något kul hihihi :D Nåja var ju tvungen att avsluta dagen med ett lite mer positivt inlägg än det förra. fick bara en hjärtklappning innan men det är inget som en bit choklad, ett leende från en vän och en stor kram inte kan råda bot på. Och allt det där finns det väldigt gott om här på Gotland. :D är nog därför jag älskar den här ön något så oerhört :D Hur ska jag någonsin kunna lämna den? kanske jag inte gör det. Vi får väl se.

Det var ett tag sen jag skrev. Detta beroende mest på att min dator som vanligt älskar att ställa till det för mig och ständigt jävlas så jag aldrig hinner klart med inläggen innan den lägger ner. Har hänt en hel del sen sist. Har haft några härliga helger. I helgen var det tacofest med teatern, var en fantastiskt kul kväll med hela teatern. Det var en spännande kväll och jag träffade många vänner på rindi som jag sen hade kul med också. Varför dagens inlägg fick ett sådant negativt laddat ord är helt enkelt för att det var det som drev mig till att skriva igen. Det har gått så himla många veckor nu, enligt mig själv har jag gått vidare för länge sedan. Kanske har jag inte det, med tanke på att det jag just läste gjorde att det högg i hjärtat. Varför gör det så?? Jag trodde det var över för så länge sedan. Hur kan det inte vara det?? Måste kanske lägga ner andra känslor på det istället för att komma vidare med det. Dumt att jag lägger ner så mycket tanke och tid på det. Nåja den enda som får lida är ju den här bloggen och ingen annan i alla fall. Det som högg mest är nog något jag nu lärt mig, genom att skriva ner en massa, att det man förlorar hittas inte alltid efter tö. Jag tänker i vilket fall inte leta efter det längre, det gjorde det där hugget klart för mig. Jag tänker inte leta längre och jag tänker inte gråta mer över det. Man letar inte, man hittar. Och jag är ju sakletare så jag hittar nog så småningom. Men det jag en gång tappat tänker jag fan inte leta upp igen. Det får ligga kvar och skräpa!!

Satt och lyssnade på riktigt gamla sånger och visor jag brukade lyssna på när jag var liten. En av dom var Sanna Nielsens första skiva, då hon bara var 13-14. Hon är ju bara något år äldre än mig. Har faktitiskt träffat henne några gånger, hon kommer ju från mina trakter och min släkting känner henne så jag har stått och spelat fotboll med henne en gång, något man kan vara stolt över :) Men en av sångerna innehåller ett text stycke som säger att nu ger vinden sitt svar på din fråga, gillar den sången. Tänkte på citatet idag, om vinden ger svar på ens fråga så måste jag ju vara på helt rätt ställe för att få höra det svaret, för var någonstans blåser det mer än på Gotland? Jag trivs verkligen så himla bra här och börjar få smått panik inför våren med vad jag ska göra nästa år... Att skiljas härifrån känns närmast som en omöjlighet just nu, hur kan man skiljas från så många härliga människor och alla mina vänner?? Man är ju som en stor familj här. Jag hoppas vinden ger svar på den frågan liksom de frågor mitt hjärta just nu bär med sig och som jag måst få ett svar på snart.

Är nervös för imorn, ska på audition då för musikalen. Har aldrig gått på en audition tidigare så jag har igentligen ingen aning om hur man ska göra eller vad man ska säga eller ej... Har inte heller bestämt mig för vilken sång som är bäst men ja det är väl det lilla problemet antar jag... Det känns så konstigt ikväll, det känns som om det är något som fattas. Det har kännts så hela dagen. Vet inte vad eller varför det känns så. Har klurat på det hela dagen men något deffinitivt svar har jag ännu inte fått. Sitter här hemma med datorn, ska förbereda mig för imorn men blir sittandes lite till. Kanske är det för att det varit mycket på sistone eller är det kanske något annat?? ÅÅÅH jag vet inte :P stör mig på mig själv sådana här dagar, blir överkänslig på allt. Nej får väl försöka ta mig själv i kragen och göra det jag ska och det jag är bra på. Längtar till imorn för att det är så mycket som händer, kommer bli kul och kanske har jag kommit på vad som känns lite fel ikväll då. KAnske är det bara det att jag helt enkelt sitter hemma som är felet, vem vet...

Ja igår stormade det som tusan här på ön, blåste och regnade hela dagen. Försökte att inte vara ute något alls igår pga det dåliga vädret. Men idag har det varit fantastiskt väder, en himla kontrast :D njöt så fort jag var ute och gick :) solen sken och ja det var nästan så det började kännas varmt :) Dagen i övrigt gick till lätt plugg och ja ta det lite lugnt efter en väldigt stressig förra vecka. Försökte även hitta Per idag, han har tydligen försvunnit eller ja inte gett ifrån sig tillräckligt många livstecken för att folk ska sluta oroa sig. Försökte även hitta min ring, men den är fortfarande spårlöst försvunnen. Ska leta lite till imorn. Den var inte dyr så igentligen gör det inte så mycket att den är borta, men det känns lite bittert. Det är väl typiskt att det var en ring också, dom har ju en tendens att rulla och studsa iväg. Nåja imorn ska jag titta lite till när jag går ner till skolan för att plugga. Ska anmäla mig till sittningen imorn också för Björn sa att han kunde byta med mig och jobba :D så det ska bli jätte kul hoppas jag på bara folk fattar att det är sittning på gång :D Det var allt för i afton :D nu åter till tvn eller mitt super nintendo :D

Ja den här helgen har varit väldigt aktiv, mycket som har hänt och mycket man har gjort. :) Piratsittningen var som sagt det bästa som hänt i denna veckan, min egen fest igår var inte lika bra som den men ändock sjukt kul :D Alla kom i fina klänningar och dansade och bara hade jätte kul, Marcus hade också klänning på sig vilket var imponerande. Var bara synd att alla inte kunde komma eftersom helgerna har krånglat som fan. och nästa helg är det hugo sittning... ska man gå på den kanske?? ska igentligen jobba men man kanske ska byta. NÅja, har några dagar på sig att byta :D får väl se vad som händer till helgen, allt här på ön blev på något vis mycket mycket roligare nu i helgen :D hihihi :D

Ja igår så var det piratsittning, kul så in i helvete!! ursäkta språket men det går inte att beskriva på något annat sätt hur jävla roligt vi hade!! rom i mängder, god mat och helt fantastisk stämning. Verkade som om alla hade super kul också :D och jag hade så himla roligt med alla nya och gamla. KVällen slutade jätte kul dock lyckades jag tappa en av mina ringar påvägen hem, men har jag tur hittar jag den idag eller imorn . och ikväll är det klänningsfest :D ska bli jätte kul det med :D hoppas alla kommer bara :D

Mycket hann hända nu i helgen, mycket kul och mycket konstigt och en hel del ledsna ögonblick. Hade roligt på Rindi som vanligt. Det var mycket folk och en hel del man dansade med. Sen kom det efter Rindi. Kvällen slutade inte där jag trodde att den skulle, den slutade inte som jag trodde heller. Mycket känslor hann komma, många svar men ännu fler frågor. Mycket har inte ändrats på ett vis och ändå så känns det som om allt är upp och ner just nu. Så nu sitter man här, mitt i natten och skriver blogg, lyssnar på gamla låtar på datorn och tänker. Helgen var helt klart minnesvärd och jag kommer att minnas den långt fram. Mycket sades som jag fortfarande går och tänker på. Harkommit på hur jag ska gå vidare med min sång nu. Den kommer få en liten omskrivning, eller rättare sagt en till vers, och kanske är det bara bra. Personen som fick sången har redna hört bitar av den nya texten. En dag ska jag sjunga den från hjärtat för alla. Men just nu måste jag bara säga till mitt dumma hjärta att sluta göra ont lite då och då och fortsätta med livet, för så här kan man ju fan inte hålla på :P dumma mig :P

2 hela veckor av oerhört mycket välkomnande och spring och sprit. Det tär på en mer än vad man tror. MEn fy tusan vad kul det har varit!! har lärt känna så oerhört mycket nytt folk, jätte mycket härligt folk här på ön. OCh så har man träffat alla gamla studenter igen. Trodde jag skulle känna mig lite ensam nu när jag trodde jag var själv från min klass kvar på ön men tji fick jag. Många klasskamarater är kvar och jag har jätte kul ändå. Men när man tänker efter hur dum får jag bli? det är ju Gotland, här kan man ju aldrig känna sig ensam för här är vi alla en enda jätte stor härlig familj :D det är väl därför jag älskar den här ön så himla himla mycket :)