pegasustokig

Ja idag testade jag verkligen på något kul. Vi var nämligen och åkte skidor i Skåne, och till alla er norrlänningar JA det finns tillräckligt höga "berg" här nere för att åka skidor på och JA det fanns snö...dock konstsnö MEN ÄNDÅ!!

Min mamma behövde testa så hon inte var rädd för att åka skidor idag, dom ska ju till Österrike dom lyckostarna, och hon har blivit omkull körd så många gånger av tyskarna så det är väl ett under att inte halva folket fått en snyting av henne hihi. Men i alla fall har hon blivit lite rädd för att åka skidor så vi följde med som det stöd vi är som familj för att hjälpa henne på benen

Var verkligen kul att åka skidor igen, var ju ett år sen nu sist och lär inte få åka mer skidor i år tyvärr :( lite tråkigt är det allt.

Men någonting har varit fel ända fram tills nyligen med dagen. Har gått och kännt mig ledsen i kroppen liksom. Vet inte vad felet varit men har kännt mig helt ledsen i hela kroppen. Det har liksom kännts som om tårarna inte varit långt borta.

Det är kanske igentligen inte så konstigt att jag är nere, jag har ju inte träffat Johan på två veckor, SMÄRTA!!, men jag var inte säker på att det var där skon klämde. Så när vi åkte skidor för fullt och jag jobbade på min stora plan som jag beskrev i förra inlägget, alltså att vara glad, så kände jag bara mig ledsen.

Slutligen fick jag närmast frostskador på tårna och tröttnade på att åka skidor. Ok norrlänningar det var kanske inte frostskador MEN JAG FRÖS!! JAG ÄR SKÅNING så jag är inte så van vid kyla som ni!!! så där nu har jag sagt det. I vilket fall så gick jag till bilen innan alla andra och fick ringa till Johan och höra hur det var, sen ringde jag till Sandra också för att höra så allt var väl. Och efter att jag hade pratat med dom båda, kanske mest för att jag pratade med Johan eller något, vet inte, men då kändes allt mycket bättre. det var som om den där klumpen släppte. Vet fortfarande inte vad jag hade hängt upp mig på men det gick över.

Och nu sitter man här och tittar på festbilder på honom från igår, hur dum får man bli?? För det gör ju så ont när man ser honom. Men jag får väl skylla mig själv lite att jag tittar på dom, kan ju inte låta bli. Saknar han så himla mycket.

Jaha så här skulle det ju då inte vara hade jag ju bestämt.

Idag så fick jag en positiv känsla på jobbet. Gick jätte bra och jag tror faktiskt jag har hittat vad jag kan tänka mig att jobba med i framtiden, hoppas bara det finns några jobb som pedagog på museet tills dess jag är klar med allt jag ska läsa

Det som ja var ett jobbigt beslut och som jag bestämde mig för att göra idag var att jag verkligen ska anstränga mig för att inte tänka på JOhan nu (se där redan ett misslyckande) och verkligen jobba påa tt ha kul här hemma.

Eller åtminstone jobba ås pass mycket med träning och hålla mig så pass upptagen så jag inte hinner tänka på något annat...

Eller åtminstone sova så pass mycket eller något så jag inte hinner tänka på honom och ön.

För på sistone har jag blivit väldigt nedstämd av att höra vad alla gör på ön och vad jag går miste om. Framförallt är det ännu jobbigare när jag märker att jag behöver åka till ön för att mina vänner har det kämpigt. Det är nog faktiskt det som är långt mycket värre än att jag inte kan se Johan (fan ännu en gång!). På mindre än 2 veckor har redan två av mina vänner blivit allvarligt sårade.

Det är ju då man bara vill åka tillbaka för att vara där som ett stöd. Ja jag vet vad en viss person kommer säga när han läser det här eler när jag säger det till han för då kommer han vara på mig med att inget av det är mitt problem. MEn nu är det ju faktiskt så att är en vän ledsen så ska man som sann vän vara där och hjälpa och stötta den vännen. Dessutom handlar det lite om systerskärlek som det också heter så ja det är inte alltid så enkelt som det tycks...

Märkte just att min plan ju börjat jävligt bra då jag bara på ett enda inlägg lyckas nämna JOhan nu 4 gånger. Jaha, vi får väl se hur det här ska funka. Bara 3 veckor kvar, 2 helger(räknar inte denna helgen), 20 dagar,480 timmar,28800 minuter, 1728000 sekunder tills jag kommer till ön (och för dom som inte är snabba i matte så är allt det där ovan samma som 20 dagar om inte det framgick). Men ja just det min major point med det här meddelandet har ju försvunnit. Det jag skulle säga var ju att jag skulle försöka vara lite mer positiv och så och varför jag inte lyckats med det just nu är för att jag just nu har så grymt ont i magen så det är inte rent klokt. Dock är jag för hmm 3 gången i mitt liv glad för att det gör ont. Herrn som är nämnd sen innan kan nog ana sig till varför.

MEn men, så fort det slutat göra ont, så jag inte måste ligga dubbelvikt, så ska jag verkligen jobba på att ha en lite mer positiv attityd här hemma. tror jag är ganska positiv ändå, det är bara det att så fort jag tänker på Johan så hugger det till som ett knivstick i hjärtat och mitt leende stelnar lite grann. Men jag ska jobba på det. som sagt, inte många dagar kvar.

SYNS SNART ALLA!!!

Idag var första dagen på all den tid jag varit hemma som jag faktiskt såg solen. Det kändes nästan som någon form av tecken. Helt plötsligt när jag satt där på jobbet, och tänkte lite deppiga tankar (oerhört ovanligt för mig), så sken solen upp. I några få värdefulla minuter på dagen så blev det faktiskt lite sol. Det kändes som om den log mot mig och jag log mot den. Det kändes också för första gången på den här långa tiden som om jag kanske klarar dom här 5 veckorna. Den där solen var nästan lika viktig som om det varit Johan. Det var nästan som om det var Johan som log mot mig och puffade på mig med hans ljus och sa att det är inte långt kvar, det ordnar sig, det här klarar vi tillsammans. Måste säga det till han sen. LYckades på det viset bli lite gladare idag. Jag hoppas han ber mig att komma dit för jag vill det så gärna. Eller att han kommer hit, det hade kanske varit ännu mer underbart. Vi får väl se vilket det blir :D HA det fint alla :D

Om tårar vore guld

Så skulle jag vara rik nu

Då skulle jag köpa mig vingar

Och flyga till dig

Om tårar vore guld

Så skulle jag ha flera ton nu

Då skulle jag köpa ett flygplan som bara flög hem till din lägenhet

Om tårar vore guld

Så skulle jag kunna köpa hela landet nu

Då skulle jag bygga en bro som gick hela vägen hem till dig

Om tårar vore guld

Så skulle jag vara rik nu

Men så fort jag kom till dig

Så skulle jag med ens bli fattig

För då skulle jag aldrig mer fälla en tår







Nu är inte mina tårar av guld utan blott av vatten

Men även om dom vore av guld

Så skulle jag aldrig bli rik

För jag är alltid fattig

Så länge du inte är vid min sida

Då det är du som gör mitt liv rikt





Av: Elna en tisdagskväll, saknar Johan jätte mycket, den är till dig bara så du vet och till alla andra som vet hur det känns att ha ett hålrum i hjärtat en tisdagskväll.

igår blev verkligen konstig, får väl skylla på hormoner eller något. Bröt helt och hållet samman när jag såg de senaste bilderna på Johan på facebook. Vet inte varför men blev helt nere av att se dom och jag kunde inte hålla tillbaka den hemska känslan längre av att vara så himla långt ifrån honom. Klarade det inte längre. Ringde han för att hoppas på att det lättade med att prata med honom.

Det gick dessvärre inte som jag tänkte mig. Johan kunde inte prata direkt när jag ringde så han skulle ringa upp. Och när vi la på så kom tårarna. Bara satt på min brors rum (som är det enda rummet i huset som har mottagning)och tårarna rann.

Så jag gick ner och satte mig i soffan och försökte läsa, tänka på något annat. Då kändes det lite bättre. Så tänkte jag att det var ju tur att de där dumma tårarna skulle komma innan Johan ringde.

men när han sen ringde och jag hörde hans röst igen så kom dom tillbaka. Satt hur länge som helst och bara snyftade i hans öra. Det kändes verkligen hemskt långt till honom och jag saknade honom så mycket. Bara så där, trodde inte att jag skulle bli så ledsen över att vara här hemma men det blev för mycket de där bilderna.

Han är verkligen underbar, förmodligen den mest fantastiska människa jag vet. Han är onekligen den första person, näst efter mamma och pappa, som jag gråter så där mycket för att jag inte kan se han imorgon. JAg saknar han så. Jag måste ta mig till ön någon helg nu snarast, klarar inte av att vänta fem veckor med att se han. För om ajg inte gör det så vet jag inte hur många tårar som kommer falla här i Skåne...

varför sitter jag och tittar på bilder på facebook? VARFÖR???? när jag vet vilka bilder jag letar efter och vem jag försöker se. Han är så underbart snygg på en av dom senaste och har min favorit tröja på sig. jag klarar inte av det, jag måste hem snart. Jag saknar han så det gör ont. Ska snart gå ner på rummet och skriva kärleksbrev till honom, något måste man ju göra med sin fritid. Nej får göra det här inlägget kort och gå och ringa han och inte sitta här och lipa. jag saknar han så, det här går snart inte mer....

Idag var jag på dop minsann. Mina sysslingar skulle döpas, tvillingar!! Dom var så små och väldigt söta (fast jag brukar inte alltid tycka det om spädbarn). MEn dom här var för ovanlighetens skull väldigt gulliga och väldigt duktiga på att vara tysta och inte skrika något alls :) dom brås väl någonstans på mig :D

Men dopet var väl inte bara trevligt, för det var väldigt konstigt att vara i den kyrkan. Jag har inget emot kyrkor, det får ni inte tro. Jag gillar att gå i kyrkan med lagom mellanrum och känna mig andligt stärkt. Men det här var inte som att gå på en vanlig andakt utan det var mycket frikyrkligt. Hade jag itne vetat bättre hade jag trott att jag gått in i fel kyrka. Fick lätt gåshud när det första prästen säger att vi ska göra är att bekänna våra synder!! Blev smått paranoid då.

Sen så skulle vi be, det är normalt och jag skulle inte klaga på det heller, om det nu inte var för att vi skulle be för Obama!! varför skulle vi be för honom??? det var ju snällt när han sa att vi ska be och tänka och försöka förbättra situationen med alla medel som råder i Gaza, för det är ju förståeligt. Men vilken kris har Obama som gör att vi måste be för honom??

På slutet av dagen idag så var jag på min brors hockeymatch, vilket inte gick så bra :( Han förlorade med 4-3. Men det var helt klart inte hans fel för det var dom du dumma domarna!! Dom kunde ju för tusan inte se offsiden som kom hela tiden!! och när det skulle bli utvisning så händer ingenting!! Helt jävla värdelösa.

Mycket verkar hända på ön har jag också märkt nu när jag inte är där. Längtar så tillbaka. Kan aldrig avgöra om det är en lättnad eller om jag bara plågar mig själv mer med att prata med alla på ön då jag bara blir mer påmind om var jag är och vad jag går miste om. Jag saknar Johan så oerhört mycket, det gör så ont varje gång jag pratar med honom men ännu mer ont gör det när jag drömmer om honom och vaknar utan han. Nåja, en vecka avklarad, tiden går väl snabbt nog för att jag snart ska vara tillbaka...

Ja som jag lovade så ska jag här nu försöka skapa en dikt till en av de bästa vänner jag har här i livet, det vill säga Sandra. Hon är fantastiskt duktig på att pigga upp mina dagar och försöker verkligen att bli lika förvirrad som jag, men där får hon nog ge upp för det är en livsstids träning som ligger bakom det här. .

Så här kommer den, får se om damen blir nöjd med den:

Då morgonen är grå

Och dagen känns lång

Då hjärtat är tungt

Och natten känns evig

Då kommer du

Som ett ljus i mitt liv

Och lyser upp det gråa

Och ger mig nya krafter

Till att ta nästa steg

Och att våga gå framåt

Du är den som ger mitt leende åter

Du finns där och är en sann vän

Du lyser som en klar stjärna

Som på himlen om natten.

Lyser upp och visar väg

För så många fler än endast jag

Hoppas du alltid lever ditt liv så

Rakt, lysande, varmt och fint

Ty sådan är du

Och det är därför det är så fantastiskt att få vara din vän

.

.

Många kramar från Elna :)

Eller tvärtom. SÅ mycket saknar jag han nu. Det känns så märkligt att vara så långt ifrån ön och Johan. saknar han jätte mycket. MEn jag vet att jag måste vara här, måste göra min praktik, även om jag börjar tvivla på den. Jag hoppas bara att den känsla jag fick av jobbet igår bara var fel och at jag inte känner så i nästa vecka när jag är tillbaka.

Lovade Sandra att jag skulle börja dikta lite mer och skriva dikter här i bloggen, en ska vara till henne men ja ni alla kan kanske gissa vem som kommer få den första :) Så här kommer den:

Som blomman saknar solen

Så saknar jag dig

Som fröet saknar värmen

så saknar jag dig

Som våren som saknar kärleken

så saknar jag dig

som vinden saknar havet

Så saknar jag dig

Ty du är som ljuset som lyser upp min dag

Du är den som gör mig värme och trygghet i din famn

Du ger mig så mycket kärlek så jag alltid är lycklig

Du är den som alltid knuffar mig i rätt riktning

och den som ger mig mod att fortsätta

jag saknar dig, kom och var min vind, min vår, min sol, min värme

Kom och var mitt hav som ger mig lugn

Kom och ge mig mitt leende åter

Jag saknar dig







Av Elna en sen fredag kväll

Ja nu är man då hemma som sagt och håller på för fullt med praktiken, väldigt kul men väldigt jobbigt också. Det är långa dagar och man hinner knappt hem förrän man sömnar av trötthet. Dock är det som julafton varje dag då jag varje dag får hålla på och se nya fynd och undersöka dom. Saknar Johan jätte mycket. Det är väl alltid bra att man ja inte träffas varje dag men nu börjar det märkas lika tydligt som under julen att man inte kan ses varje dag och jag saknar honom allt mer. Hans leende, hans skratt, att få gå och hålla hans hand, att få krama och pussa på han, att han retas med mig, att han skrattar åt mig, att vi skrattar tillsammans åt varandra. kort sagt jag saknar hela han och hela ön med för den delen. Nåja kämpa på, snart så får du komma tillbaka till hans famn....dock inte snart nog :'(

Japp nu är man på ön, med en halvt fungerande dator, Det vill säga att den nu går att starta och att alla mina filer finns på den MEN att jag inte har office, så jag kan inte titta på mina filer, och att jag inte har mediaplayer så jag kan inte lyssna på mina filer. Däremot så har jag faktiskt internet äntligen så jag nu kan vara online på nätterna. Nåja det är väl bättre än ingenting det.

Anledningen till att jag inte skrivit i min blogg på ett tag är 1: att jag haft så sjukt mycket att göra i skolan, matten har satt igång för fullt direkt och vi har tenta på det imorn. bläääää :P

Anledning 2: är att jag varje ledig minut jag haft varit med JOhan för att kompensera för förlorad tid under jullovet och för att försöka ta igen lite av den tid vi kommer missa när jag åker på praktik.

för ja nu ska man då på praktik i fem veckor, ser väl fram emot det igentligen men jag kommer sakna alla här på ön så fruktansvärt mycket över den tiden, Johan framförallt, och det kommer kännas så otroligt långt. men jag kommer tillbaka. I WILL BE BACK"!!!! snarare än ni tror hihi ;)



SYNS SNART ALLA!!!

Snart så är man tillbaka på ön, förstår inte hur det kan vara så att jag längtar som tusan tillbaka nu. Eller det där var lite dumt skrivet av mig, för jag vet ju visst det varför jag längtar tillbaka så mycket. Det är ju för att Johan är där :D

men det är nog även för att ja det nu är mitt sista år med klassen och så, känns väldigt sorgligt om man aldrig mer få se dom. Kommer sakna alla så sjukt mycket. MEn det är ju inte så enkelt heller för man känner ju så många på skolan så ja det är ju inte bara klasskamrater man kommer sakna utan även alla andra.

Men just nu saknar jag ju Johan mest. Någon hade skrivit att dom ville se en bild på honom här, eftersom så gott som alla inlägg nu på sistone har en anknyttning till honom, handlar om honom eller på någon konstig vänster tar upp honom. Nå jag har tyvärr ingen bra bild, denne någon som frågade, och jag vågar inte lägga upp utan att ha hans medgivande. Så jag ska fråga han. Går det inte så finns det ett bra foto på honom på facebook om man går in på min profil helt enkelt.

Har saknat han nu konstant i över 2 veckor så det känns så overkligt att jag ska få se honom imorn, det känns som om jag inte vågar tro på det för det har gjort så ont så länge att det känns konstigt att tänka att nu ska det inte göra ont längre för nu kommer det onda ta slut. Får hoppas att allt går väl och att vi får medvind så resan går bra :) Längtar så :D

En dag kvar bara!! JIPPIE!!! sen är man tillbaka på ön, kanske inte så kul att bara plugga och så men jag har saknat alla på ön jätte mycket och bara själva ön. Och så klart det allra viktigaste är ju att jag har saknat johan något så orehört mycket så det gör ont så det ska bli så fantastiskt att se han igen.

igår var också en väldigt kul dag btw, hann ju inte skriva om den igår då jag kom hem sent på natten. var hela dagen nere i Simrishamn och hälsade på en av mina bästa vänner nämligen Malin.

vi umgicks hela dagen och det var jätte kul, hennes hund är jätte söt, man kan gullas ihjäl av den hunden :)

Sen på kvällen så var vi hemma hos min farmor och åt middag och pappa och oskar var ju tvungna att se hockeyn, som slutade 5-3 till sverige så nu är det final. Det bästa som hände hos farmor var att jag fick ringa och prata med Johan, åh det var jätte kul att höra hans röst och att få prata med han så länge, pratade i en halvtimme med han.

Han behöver aldrig göra mycket för att göra mig så oerhört glad igen. Längtar så tills jag får se han, men som tur är är det ju snart :D

Idag har då verkligen varit en händelserik dag. Började dagen med att åka in till stan och träffa Malin och gå på stan med henne, hittade verkligen kul saker (2 av dom kommer Johan bli väldigt medveten om snart hihihihi). Hittade även ny bra film så det här ska bli kul att se :D

Sen så åkte jag hem och gick på promenad med mamma och pappa, väldigt kul men mot slutet av promenaden började jag få jätte ont i magen, inte kul att vara tjej vissa delar av månaden :(

så nu har man legat här hemma och har ont i magen och ont i hjärtat då det känns som om det är jätte långt till Johan. Men jag ska inte klaga, nu är det ju bara 4 dagar kvar tills jag är tillbaka på ön, ska bli jätte kul att återse alla men främst Johan. Har saknat han så oerhört, gör bara ont i kroppen vid tanken på honom och hur länge jag inte fått se honom. Men det är en jätte stor tröst när vi ringer varandra. Då blir man alldeles glad i kroppen igen och står ut med väntan. Ska bli underbart att återse honom :D bara några dagar till sen så, snart snart snart

Insåg just att det inte alls länge tills jag får träffa Johan nu, äntligen så börjar jag få räkna ner. bara 5 dagara kvar, och stannar jag uppe i en halvtimme till så är det bara 4 dagar kvar!!! åh det ska bli så underbart att se han igen. Har saknat han så himla mycket. Jag trodde nästan igår när jag var på nyår att Johan var i närheten, tyvärr var han ju inte det, men det kändes som om vi var väldigt nära. Åh vad jag saknar han. Men nu är det snart slut på väntan, ska bli underbart att komma tillbaka till ön. Fan också att jag ska åka ifrån ön sen igen efter två veckor :S nåja, det där har jag ju några ideer till :D

Blev en lång natt igår. Någon fick för sig att vi skulle vara vakna hela natten så vi festade på rejält. Någon gång runt halv fem snåret gav jag upp på den tanken och gick och la mig för att vila i några timmar. Vi hade en fruktansvärt kul kväll och natt. Åt god mat och festade på. Jag kände inte så många på festen men det var lite annorlunda att fira nyår med en massa människor som man inte kände och så. var en lång natt, ringde mycket till Johan och hade verkligen kul med det:D och gjorde lite annat också till honom hihihihi, det ska bli kul att höra vad han tyckte om det idag:D är helt seg nu då då jag knappt sovit fem timmar idag, för lite. men det är bara nyår en gång om året :D saknar Johan, men snart är vi båda på ön, ska bli bra det i alla fall. Måste bara stå ut 5 dagar till sen är jag där med han :D