pegasustokig

Ja herre gud vad det snöade igår här, ligger över en decimeter snö överallt här nu. Man kan ju knappt tro att det är sant, jag menar jag är ju ändå hemma i Skåne, det är meningen att det ska vara vår här. Missade att skriva igår för att jag var så grymt trött efter en lång dag med jobb. Är snart klar med alla mina lådor. HAr börjat på min näst sista nu. Den är stor men jag hoppas jag hinner klart i tid innan jag slutar nästa torsdag.

Idag är jag också jätte trött, antar för att ajg inte är van vid att jobba så här länge. SOmnade på bussen så jag höll nästan på att missa min hållplats, hade varit lite för jävligt om jag missat den för då hade jag fått gå över 2 mil hem, och det är ju en sån där lagom promenad som du verkligen vill ta en torsdags eftermiddag.

Sitte nu här och väntar på att åka in för att träna boxning. Den största delen av mig vill vara hemma och vila men den vettiga människan i mig (varför åh varför ha du vaknat till liv?) tycker att jag verkligen borde in och träna. Så ja jag antar att jag får fara in och träna eller ta en riktigt lång promenad så jag vaknar i huvudet. Just nu ser jag bara fynd framför ögonen, kan väl vara trevligt ibland men kanske inte just nu :S

Har än en gång suttit och tänkt på romantiska återföreningar med JOhan, jag är väl omöjlig och oförbätterlig helt enkelt :)
Just nu är jag nog uppe i en hmm 50 olika scenarion, dom är inte så himla olika allihopa men innehåller olika saker och ja ändrar sig lite från gång till gång. Det är väl det jag lever på nu, längtar så himla mycket hem. Men nu, om man inte räknar idag och inte räknar fredagen så är det bara 6 dagar kvar. Inte så långt alltså :) Längtar så till alla på ön och ja JOhan förståss, han kommer nog bli väldigt medveten nästa fredag om att jag saknat han exakt varje dag när jag varit här hemma. Det är inte långt kvar nu...

Ja idag har inte varit en av mina bästa får man väl milt sagt säga. Började dagen med ett besök på ungdomsmottagningen och än en gång så har man problem att få p-piller, varför kan det aldrig lösa sig?? Dagen fortsatte med att jag kom till jobbet, tänkte att det där skulle bli lite lättare. Precis innan lunch kommer min handledare ner och frågar varför jag inte var på personalmötet. då har min andra handledare glömt säga detta till mig och jag har inte varit inne och kollat min mail så jag har inte sett det, kände mig lite dum och tyckte att sämre kunde det väl itne bli. Men vänta bara!
Sen så somnade jag på lunchen framför datorn, vet inte varför jag var så trött, men detta gjorde att jag sov bort hela min lunch och inte hann posta mitt brev till Johan. på toppen på allt så ringer han sen efter det och kunde inte boka biljetten till mig för att den nu var dyrare. Har bokat biljetten nu så jag ska flyga på fredagen men den blev 300 kr dyrare. Kan det då blir värre? Jodå, och detta sårar mig mest, när syo ringer så säger hon att än så länge verkar det inte vara något lärarkurser eller program på högskolan. Har jag tur kan jag läsa de kurserna som inte finns på distans men annars står jag där nästa år och kan inte läsa dte jag vill läsa på högskolan. Och det skrämmer mig mest, för jag vill inte byta skola, trivs så bra på ön.

Så efter den sista nyheten kom jag hem och sitter nu här och allt känns verkligen hemskt, har bara ont i hela kroppen. Fredagen den 13 är inte min otursdag, det måste vara tisdagen den 10 som är det för mig. Jag hoppas bara morgondagen blir bättre. Ska nog åka och besöka mormor ikväll, hoppas det blir bättre.

Längtar hem jätte mycket nu, allt känns bara så skit här. MÅste tillbaka och lösa allt det här, känns som om alla problem bara hopar sig för att jag sitter här hemma. Vill bara sätta mig i ett hörn och gråta just nu. Det är inte kul att få förväntningar krossade, framförallt inte när det handlar om ens framtid.Ska jobba på att få en bättre dag imorn. Ha det bra alla.

Ja nu har man lyckats få ledigt på nästa fredag så om nu bara Johan köper biljett till mig imorn och det inte händer något oväntat så ska jag bege mig tillbaka till ön nästa fredag den 20, längtar så. Har gått och tänkt på det hela dagen

Har gått hela dagen och dagdrömt om det, hur jag ska resa hem och hur det ska bli att åter komma till ön, längar ju så. Har verkligen sett hur många romantiska återträffar som helst i huvudet idag och lär väl hitta på ännu fler innan jag kommer till ön :)

Tänker inte berätta alla men några av de första var något av följande: Kommer till ön och skyndar mig hem, sätter på mig mitt svarta linne (ja jag planerar redan nu vad jag ska ha på mig) och min favorit parfym. Går (eller skuttar) ner till skolan och det är här olika alternativ på romantisk återförening kommer. Antingen A:
Jag sätter mig ner lugnt och läser en bok och har koll på trappan och när Johan kommer ner för trappan slänger jag boken över axeln (ja men tänk romantik här nu och inte verklighet, det är ju ändå en Elna värld) rusar fram till honom när han precis hunnit ner för trappan och slänger mina armar om han och ger han en kyss som aldrig tar slut (alternativt hörs en gospel kör i bakgrunden som sjunger halleluja lit stämningsfullt). Det var alternativ A det.

Alternativ B:
kommer till skolan, hittar hans klassrum, sätter mig utanför det och helt plötsligt kommer han ut och lägger armarna om mig och vi sen står där i varandras armar länge länge...

Som ni kanske förstår så ser nästan varje scenario ut likadant, enda skillnaden är själva starten, alla slutar på samma vis. Det är väl så jag hoppas att min fredag nästa vecka ska bli. Längtar så och jag fortsätter bara att drömma :D

Ja gisses idag var första dagen på 3 veckor som jag ser solen i MER än en halvtimme. Det känns ju rent ut sag helt overkligt. Under alla dessa veckor jag varit hemma har det bara varit stora grå moln över himlen, som ett stort täcke. Detta täcker har ju inte direkt piggat upp humöret på en heller för man har ju bara deppat ner sig lite mer.

Säga vad man vill om mig men jag blir alltid gladare om det är sol och när jag inte ser den så blir jag lätt lite nere om jag inte laddat upp mina batterier ordentligt och nu på sistone har dom ju varit lite urladdade eftersom Johan eller Sandra eller någon annan inte kunnat vara och ladda dom tillsammans med mig. DÅ mer än någonsin behöver jag solen som piggar upp mig.

Så idag när solen lyst en hel del på förmiddagen har jag suttit och tittat ut på den och kännt att livsandarna vaknar till liv igen och att man orkar ta nya tag...Dock har jag fortfarande inte kommit på vad jag ska skriva c-uppsats om, detta jävulens påfund. Jag menar vem fan var det som kom på från början att man någon gång under en utbildning måste skriva en uppsats på över 30 sidor?? OCH VARFÖR SLIPPER GAME DENNA SKITEN?? Det är ta mig tusan orättvist. OCh jag har som sagt inte en aning om vad jag ska skriva om. Detta har jag faktiskt bävat inför i snart 3 år. Och inte ärdet mycket lättare nu. Men men, jag kommer väl på något så småningom, måste bara få lite inspiration...

Kunde ju inte höra när Johan och Casper spelade igår, dom skulle inviga det nya djbåset. jag har inte hört något från någon av dom än så jag hoppas att allting gick bra och att tekniken inte krånglade som den kan göra ibland. Tänkte på dom och höll tummarna :) får väl ringa sen och höra så att allt gick som det skulle :) Ha en fortsatt trevlig söndag alla!! :)

Skulle bara snabbt säga att det förr förra inlägget, det som rörde förändringar. Om det missuppfattades så menade jag i grund och botten med det inlägget att Johan är väl den första människa som får mig att klara av förändringar, se fram emot förändringar och våga förändras själv. Kan vara någonstans där det ligger eftersom jag inte tycker om förändringar. skulle bara säga det. Ha en fortsatt trevlig lördag kväll alla där ute :)

Ja nu har jag tagit tag och kollat upp med resan åter till ön. OCh som det ser ut nu, om 2 saker till klaffar, så åker jag den 20 tillbaka till ön, det är på fredagen.

Jag längtar så tillbaka och det känns uppiggande (ska det vara 3 p i det ordet?) och vill så gärna tillbaka till ön nu. Saknar alla jätte mycket, mest Johan men jag saknar faktiskt alla andra också sjukt mycket. HAr ju bara tjatat i den här bloggen om hur mycket jag saknar alla och hur mycket jag längtar hem. Nå nu ska det väl äntligen bli allvar med det!!!

Om allt går som det ska (hoppashoppashoppas) så får jag åka hem på fredagen, så då är jag tillbaka på ön!!! BEWARE!! I WILL SOON BE BACK!!! :D

Ja ni som känner mig som bäst och väldigt väl vet väl att jag inte är speciellt förtjust i förändringar av något slag. Dom som har kännt mig längst vet också hur jag till exempel reagerade när mina föräldrar målade om köket, bara det var en för stor förändring för mig.

Men på sistone så är det en person som fått mig att gilla förändringar, eller ja gilla är kanske att ta i men jag blir mer ochmer tvungen att vara med om förändringar. Kanske kan alla ni som känner mig eller läst min blogg hela hösten lista ut att det så klart är Johan som är denna människa.

Johan är väl märklig på det viset att han ständigt får mig att prova nya saker och göra saker som jag aldrig vanligtvis skulle prova eller göra. Han fick mig att äta lakrits, det har jag nog inte ätit sen jag var liten och då var det av misstag för att jag inte gillar det. Och han har fått mig att äta en hamburgare med allting på, dom som känner mig väl vet att jag bara brukar ha sallad då jag inte är så förtjust i dressing och allt det andra:P.

Så denne herrn har fått mig att prova på mat som jag aldrig provat på innan, han har fått mig att dricka öl och drinkar som jag aldrig dricker annars för jag inte är så förtjust i öl. Han har framförallt fått mig att göra saker som jag aldrig annars skulle göra. Vissa av dom är så som att jag är fortfarande kvar i Skåne, hade jag bara fått som jag velat hade jag varit på ön nu och hade varit i hans famn men han envisas med och övertygade mig om att jag skulle var här hemma och göra klart min praktik. Och ja han har fått mig att göra lite andra saker men det berättar jag inte om här...

Men det somnu har förändrats är att nu har han klippt sig. Länge så var jag på han med att om han verkligen skulle klippa tuppkam och om det skulle vara snyggt och försökt visa honom att jag inte är så himla förtjust i förändringar. Men jag har ju ingen rätt att säga till honom vad han ska göra och inte göra, det vet jag sedan länge man har ju ingen rätt att bestämma över någon annans fria vilja. Men jag försökte i vilket fall som helst berätta för honom att jag inte gillar förändringar och gillade hans frisyr precis som en var och att den helst skulle vara sån. MEn han ville ha en förändring. Och nu när jag är här i skåne så har han klippt sig.

Men vet ni, det blev faktiskt jätte snyggt :D Så jag har inte sagt något mer om hans förändringar, han vet ju vad som blir bra och kanske är det nu så att jag har börjat gilla förändringar, i alla fall när dom kommer med honom :)<

Detta innebär väl att jag får försöka att se med lite mildare öga på förändringar, för dom kommer väl alltid komma här i livet antar jag vare sig jag vill det eller ej. Hela han i sig är ju en jätte förändring om man tänker efter :) Så från och med nu ska jag försöka att acceptera förändringar mycket bättre och kanske inte alltid gå in med en negativ inställning till domsom jag brukar ha en tendens till att göra ibland. För Johan har nog på något konstigt vis, när jag inte riktigt hängde med, lyckats förändra mig :)

Ja idag kan man då undra vem som är blondast igentligen.
stod i kön till bussen nu på eftermiddagen för att åka hem till byn. Då står det två tonårskillar bakom mig, skulle tro söderportare (alltså snobbskolan för dom som inte bor i Kristianstad). Dom pratade väldigt högt och eftersom man står i kö så hör man ju väldigt lätt vad de andra i kön pratar om. Deras samtal började låta något så när så här när resten av kön började lyssna lite mer:
Alltså fan jag har inte kunnat ladda ner den där skivan.
Vadå då?
nej det går inte, säger något om något error.
Jaha..
Ja vad fan, varför går det inte att ladda ner för??
INgen aning...
Alltså har du hört den där låten med lady gaga? jag laddade ner den för någon dag sen, det gick ju jätte bra.

Så här fortsatte samtalet sen men man såg på alla i kön att alla tänkte "vad är det ni står och pratar om?" och jag tänkte att hur dumma i huvudet får ni bli om ni står och pratar rätt ut om att ni laddar ner nu när det är olagligt?? Jag kan uppfattas som mycket blond... Ok jag är jätte blond, så nu har jag sagt det, både fysiskt och lite annars också. Jag vet andra som är värre men ja det jag skulle komma till att jag inte ens jag är så jävla dum så jag står och pratar om nedladdning i en kö till bussen där exakt ALLA hör vad du pratar om. nåja det var ju smart grabbar :)

Jaha då hade man varit och tränat igen, fan det där boxningspasset på torsdagar är sjukt tufft. Darrar fortfarande på fingrarna.

Men det är bara kul, var länge sedan jag tränade så hårt så att fingrarna darrade på mig. Bevisar ju att man tagit i ordentligt på passet. Måste hitta något lika kul att syssla med när jag kommer tillbaka till ön... ön ja...

Har bara tänkt på den hela dagen. Har saknat hela ön så sjukt mycket och framförallt Johan. Jag vet inte varför det varit så jobbigt, försöker ju tänka som så att det bara är att ränka ner nu, att jag snart är hemma igen. Kan vara så att det är så jobbigt för att jag varje dag sitter helt själv i det där rummet.

Har kanske inte hunnit berätta om min arbetsplats, jag sitter som sagt i ett väldigt kallt rum varje dag själv och tittar på fynd. Rummet är så kallt för att det är väldigt gammalt och väldigt dåligt isolerat. Själv är jag för att det är ingen som jobbar där nere och den nu något otrevliga osteologen har inte varit där på jätte länge.

Kanske är det för att jag suttit där själv och tankarna hinner flyga som man längtar hem så mycket. Jag har bara tänkt på Johan hela dagen och när jag fick prata med Sandra på lunchen, tack gode gud för att hon finns, så blev det bara värre. Då kändes det så påtagligt att jag var långt borta. Började faktiskt att gråta där framför datorn. Fick bita mig i handen så arg jag blev på mig själv för att sluta. Men Sandra är en så fantastisk vän, piggade upp mig så gott hon kunde med det avstånd som gäller och peppade mig att fortsätta dagen.

Väl nere i det kalla rummet igen så vandrade tankarna och tårarna ville komma, fick jobba på för att sluta tänka på sånt. Vet som sagt inte varför det var så jobbigt idag men ja det kanske är för att det är snart en vändpunkt. Jag hoppas att det ska gå snabbt nu i helgen för då är det inte så lång tid kvar tills jag kommer hem igen. Jag längtar så himla mycket hem.

om man kunde ta en röntgen bild på mitt hjärta just nu så skulle det säkert innehålla hur många sår som helst, det borde det göra för idag gjorde det så ont i det konstant så jag undrade om jag ens skulle klara av dagen. Men imorn blir det förhoppningsvis bättre. Då är det en ny låda, den 6, som ska öppnas. Bara 2 kvar sen. :)

Saknar dig Johan, vill bara hem till din famn

Ja nu är det exakt 2 och en halv vecka tills jag kommer hem igen. Halvtid så att säga. Hälften gjorda, hälften kvar.

Jag längtar hem så fruktansvärt mycket, saknar Johan som besatt. Visst är det väl märkligt hur man kan fästa sig så vid en person du faktiskt inte kännt i mycket mer än ett halv år, och som jag faktiskt varit ihop med i 3 månader nu :D

Det känns helt fantastiskt att vi varit ihop så länge, samtidigt är det lite hemskt att jag är här i Skåne när vi firar det och när alla hjärtans dag kommer vara kommer jag inte heller vara vid hans sida. Suck, saknar han så oerhört mycket.

Hoppas resten av tiden här hemma nu kommer gå jätte snabbt så jag kommer tillbaka fort som tusan, jag måste hem. Saknar Johan så mycket så det gör ont. Varför är det så igentligen? varför saknar man någon så mycket att det gör fysiskt ont?? folk säger ibland att det inte kan göra fysiskt ont. Nå hur kommer det sig då att så fort jag tänker på honom så gör det ont i bröstet där hjärtat sitter och att det verkligen känns som om någon sticker in en kniv där?? Vädigt märkligt. LIka ont lär det väl göra när jag ser Johan igen, fast då är det ju förståss av lycka och inget anant :D

Detta är då dagens citat som kommer från mig själv.
Det låter bara roligare än vad det i själva verket är men kunde ju inte låta bli att skriva med det:) Detta uttalande kom idag när jag fick svar på vad en tand som jag hittat i en låda på jobbet kunde vara för något.

Kanske bäst att förklara för er som inte läst så mycket men jag sitter just nu på min praktik på museet i Kristianstad och pysslar med fynd. Har 8 stora trälådor som jag ska försöka hinna gå igenom på 5 veckor, är inne på min 3 vecka. Idag öppnade jag en låda som innehöll en massa ben, djurben kunde jag se att det var men jag kunde inte se om vilket djur. Djuret hade dessutom enorma tänder. Så jag frågade min osteolog polare vad det kunde vara. En ko eller möjligtvis häst fick jag som svar. Och så kom dagens citat: Jag har kanske en häst i min låda då. :)

Idag fick ajg dessutom öppna upp låda 5, jag jobbar på som tusan. Kanske hinner jag klart med allt långt innan jag ska sluta, undrar om jag får sluta praktiken tidigare då?? Tror väl inte det men man kan väl inte låta bli att hoppas då man vill åka tillbaka till ön.

Har skrivit ännu ett brev till Johan, hoppas att han kommer gilla att jag skickar brev. Jag vet att jag gillar att få post, så jag får väl hoppas på att han också gillar det då :)fast han vet inte om än att han ska få brev hihihi, det blir en kul överraskning när han ser det i brevlådan...Eller om han hinner läsa min blogg innan han kommer hem...

Ja ja, strunt samma. Post kommer han ju få i vilket fall:)
Idag så skickade jag även mail till radion :) såg om en tävling där att man kunde vinna något romantiskt till alla hjärtans dag om man skickade in en kärlekshälsning. Tyckte priserna så jätte fina ut, inte för att jag tror att det är någon chans att man vinner, men kanske. Så jag skickade in en grej som jag annars skulle säga till Johan. Om jag skulle mot förmodan vinna så hoppas jag på att vi kan åka ohc göra något av det snart. Priserna var allihopa en upplevelse, allt från att prova choklad och klappa vargar till att gå på spa. Lät väldigt härligt. HOppas att jag har en chans i alla fall. :)

Ha det bra alla!! hörs snart igen:)

Ja idag har jag pysslat med lite vad som helst men framförallt har jag skrivit brev.:) Nämnde ju i bloggen i ett tidigare inlägg att jag skrev kärlekbrev, nå nu blev det som så att inspirationen infann sig ej så jag fick vänta med det.

men i morse så fick jag jätte lust att skriva så då gjorde jag det och nu är det postat:D Det är jätte kul att skicka brev, dessutom är det lite mer romantiskt än sms :)

Började dagen inte fullt så glad som jag är nu, vet inte varför men det var kanske för att jag var trött som det där vanliga leendet inte ville infinna sig. Men efter lunch så kom det.

Att jag just blev glad efter lunch kan bero på att jag fick tillfälle att prata med Johan via msn, ibland är det bra med datorer :)

blev väldigt glad av att få prata lite med honom, han peppar mig och får den gråaste dag att ljusna upp. Så resten av dagen har gått fort och träningspasset gick jätte bra. La på 3 extra kilon idag på skivstången så jag höll ett ganska bra pump på stången idag. :D körde dessutom med mycket tyngre växel på cykeln på spinningen så nu jävlar ska man bli vältränad :D
man kan väl hoppas att 5 veckors intensivt tränande kommer märkas när man kommer tilbaka ;) hoppas att en visst herre märker det ;)
Ha det nu bra alla!! så syns vi snart!! :D

Satt och tänkte på det innan, saknad och längtan, är det verkligen samma sak??Jag tror inte det igentligen.

Längtan är något positivt, det är något du ser fram emot, något du snart kommer se och du är glad över det.

Saknad är något negativt, man är ledsen över något och saknar det, det känns långt.

Så vad har jag konstaterat med detta?? JO att jag just nu saknar Johan mer än något annat på denna jord, alltså är det tekniskt sett en negativ känsla då jag bara känner att jag vill gråta över det hela tiden. SÅ det jag konstaterat är att jag ska längta till ön istället och inte sakna den för att försöka få den där positiva inställningen jag saknat...mycket saknad och längtan där. Men ajg ska jobba på det i alla fall

Hade en hemsk mardröm i natt. Grundar sig nog på något vis på att jag såg filmen "28 dagar senare". Jag drömde att jag var i Visby eller någon annan hamnstad och hela världen hade blivit övertagna av zombies som var jätte läskiga. Jag hamnade i något gäng och vi sprang så fort vi bara kunde mot hamnen där det fanns båtar som vi kunde åka med för att komma bort därifrån. ÖVerallt så fanns det zombies och jag var jagad och jätte rädd. Och så lyckades jag till slut ta mig till båten, hade innan dess blivit av med hälften av dom i mitt sällskap. Men när jagkom dit så var inte JOhan där
Jag letade efter honom överallt men han var inte där och jag kunde inte få tag på honom. Så fick jag på någotvis veta att han hade blivit biten och också blivit förvandlad.
Fick veta i drömmen att jag kunde rädda honom och alla andra men då var jag tvungen att dö. Så jag gjorde det, jag minns att jag i drömmen kramade om honom när han precis skulle bita mig och då kom det ett starkt ljus som omslöt honom och alla andra så att världen blev helad igen men jag blev helt matt och var nog påväg att inte klara det... Sen vaknade jag..

Den där drömmen låter precis en bok jag börjat skriva på. Kanske var det insperation från den också. Låg och tänkte på den väldigt länge när jag vaknat. Funderade på om det hänt så i verkligheten och jag hade stått inför det valet vad jag skulle gjort då?

Efter lite betänkande kom jag fram till att jag skulle gjort precis likadant, räddat honom och alla andra. Skillanden är väl att när ljuset dött bort och alla mådde bra (där min dröm tog slut) så är jag ganska säker på att Johan inte sett till att jag dött. För det hade nog blivit väldigt jobbigt.

Kanske inte en så positiv dröm men men, det var en dröm. Kan det vara en dröm av att jag saknar han?? Ska inte sakna han, ska längta efter han. Bara 3 veckor kvar. snart är jag på ön igen :)

Ja idag testade jag verkligen på något kul. Vi var nämligen och åkte skidor i Skåne, och till alla er norrlänningar JA det finns tillräckligt höga "berg" här nere för att åka skidor på och JA det fanns snö...dock konstsnö MEN ÄNDÅ!!

Min mamma behövde testa så hon inte var rädd för att åka skidor idag, dom ska ju till Österrike dom lyckostarna, och hon har blivit omkull körd så många gånger av tyskarna så det är väl ett under att inte halva folket fått en snyting av henne hihi. Men i alla fall har hon blivit lite rädd för att åka skidor så vi följde med som det stöd vi är som familj för att hjälpa henne på benen

Var verkligen kul att åka skidor igen, var ju ett år sen nu sist och lär inte få åka mer skidor i år tyvärr :( lite tråkigt är det allt.

Men någonting har varit fel ända fram tills nyligen med dagen. Har gått och kännt mig ledsen i kroppen liksom. Vet inte vad felet varit men har kännt mig helt ledsen i hela kroppen. Det har liksom kännts som om tårarna inte varit långt borta.

Det är kanske igentligen inte så konstigt att jag är nere, jag har ju inte träffat Johan på två veckor, SMÄRTA!!, men jag var inte säker på att det var där skon klämde. Så när vi åkte skidor för fullt och jag jobbade på min stora plan som jag beskrev i förra inlägget, alltså att vara glad, så kände jag bara mig ledsen.

Slutligen fick jag närmast frostskador på tårna och tröttnade på att åka skidor. Ok norrlänningar det var kanske inte frostskador MEN JAG FRÖS!! JAG ÄR SKÅNING så jag är inte så van vid kyla som ni!!! så där nu har jag sagt det. I vilket fall så gick jag till bilen innan alla andra och fick ringa till Johan och höra hur det var, sen ringde jag till Sandra också för att höra så allt var väl. Och efter att jag hade pratat med dom båda, kanske mest för att jag pratade med Johan eller något, vet inte, men då kändes allt mycket bättre. det var som om den där klumpen släppte. Vet fortfarande inte vad jag hade hängt upp mig på men det gick över.

Och nu sitter man här och tittar på festbilder på honom från igår, hur dum får man bli?? För det gör ju så ont när man ser honom. Men jag får väl skylla mig själv lite att jag tittar på dom, kan ju inte låta bli. Saknar han så himla mycket.

Jaha så här skulle det ju då inte vara hade jag ju bestämt.

Idag så fick jag en positiv känsla på jobbet. Gick jätte bra och jag tror faktiskt jag har hittat vad jag kan tänka mig att jobba med i framtiden, hoppas bara det finns några jobb som pedagog på museet tills dess jag är klar med allt jag ska läsa

Det som ja var ett jobbigt beslut och som jag bestämde mig för att göra idag var att jag verkligen ska anstränga mig för att inte tänka på JOhan nu (se där redan ett misslyckande) och verkligen jobba påa tt ha kul här hemma.

Eller åtminstone jobba ås pass mycket med träning och hålla mig så pass upptagen så jag inte hinner tänka på något annat...

Eller åtminstone sova så pass mycket eller något så jag inte hinner tänka på honom och ön.

För på sistone har jag blivit väldigt nedstämd av att höra vad alla gör på ön och vad jag går miste om. Framförallt är det ännu jobbigare när jag märker att jag behöver åka till ön för att mina vänner har det kämpigt. Det är nog faktiskt det som är långt mycket värre än att jag inte kan se Johan (fan ännu en gång!). På mindre än 2 veckor har redan två av mina vänner blivit allvarligt sårade.

Det är ju då man bara vill åka tillbaka för att vara där som ett stöd. Ja jag vet vad en viss person kommer säga när han läser det här eler när jag säger det till han för då kommer han vara på mig med att inget av det är mitt problem. MEn nu är det ju faktiskt så att är en vän ledsen så ska man som sann vän vara där och hjälpa och stötta den vännen. Dessutom handlar det lite om systerskärlek som det också heter så ja det är inte alltid så enkelt som det tycks...

Märkte just att min plan ju börjat jävligt bra då jag bara på ett enda inlägg lyckas nämna JOhan nu 4 gånger. Jaha, vi får väl se hur det här ska funka. Bara 3 veckor kvar, 2 helger(räknar inte denna helgen), 20 dagar,480 timmar,28800 minuter, 1728000 sekunder tills jag kommer till ön (och för dom som inte är snabba i matte så är allt det där ovan samma som 20 dagar om inte det framgick). Men ja just det min major point med det här meddelandet har ju försvunnit. Det jag skulle säga var ju att jag skulle försöka vara lite mer positiv och så och varför jag inte lyckats med det just nu är för att jag just nu har så grymt ont i magen så det är inte rent klokt. Dock är jag för hmm 3 gången i mitt liv glad för att det gör ont. Herrn som är nämnd sen innan kan nog ana sig till varför.

MEn men, så fort det slutat göra ont, så jag inte måste ligga dubbelvikt, så ska jag verkligen jobba på att ha en lite mer positiv attityd här hemma. tror jag är ganska positiv ändå, det är bara det att så fort jag tänker på Johan så hugger det till som ett knivstick i hjärtat och mitt leende stelnar lite grann. Men jag ska jobba på det. som sagt, inte många dagar kvar.

SYNS SNART ALLA!!!

Idag var första dagen på all den tid jag varit hemma som jag faktiskt såg solen. Det kändes nästan som någon form av tecken. Helt plötsligt när jag satt där på jobbet, och tänkte lite deppiga tankar (oerhört ovanligt för mig), så sken solen upp. I några få värdefulla minuter på dagen så blev det faktiskt lite sol. Det kändes som om den log mot mig och jag log mot den. Det kändes också för första gången på den här långa tiden som om jag kanske klarar dom här 5 veckorna. Den där solen var nästan lika viktig som om det varit Johan. Det var nästan som om det var Johan som log mot mig och puffade på mig med hans ljus och sa att det är inte långt kvar, det ordnar sig, det här klarar vi tillsammans. Måste säga det till han sen. LYckades på det viset bli lite gladare idag. Jag hoppas han ber mig att komma dit för jag vill det så gärna. Eller att han kommer hit, det hade kanske varit ännu mer underbart. Vi får väl se vilket det blir :D HA det fint alla :D

Om tårar vore guld

Så skulle jag vara rik nu

Då skulle jag köpa mig vingar

Och flyga till dig

Om tårar vore guld

Så skulle jag ha flera ton nu

Då skulle jag köpa ett flygplan som bara flög hem till din lägenhet

Om tårar vore guld

Så skulle jag kunna köpa hela landet nu

Då skulle jag bygga en bro som gick hela vägen hem till dig

Om tårar vore guld

Så skulle jag vara rik nu

Men så fort jag kom till dig

Så skulle jag med ens bli fattig

För då skulle jag aldrig mer fälla en tår







Nu är inte mina tårar av guld utan blott av vatten

Men även om dom vore av guld

Så skulle jag aldrig bli rik

För jag är alltid fattig

Så länge du inte är vid min sida

Då det är du som gör mitt liv rikt





Av: Elna en tisdagskväll, saknar Johan jätte mycket, den är till dig bara så du vet och till alla andra som vet hur det känns att ha ett hålrum i hjärtat en tisdagskväll.

igår blev verkligen konstig, får väl skylla på hormoner eller något. Bröt helt och hållet samman när jag såg de senaste bilderna på Johan på facebook. Vet inte varför men blev helt nere av att se dom och jag kunde inte hålla tillbaka den hemska känslan längre av att vara så himla långt ifrån honom. Klarade det inte längre. Ringde han för att hoppas på att det lättade med att prata med honom.

Det gick dessvärre inte som jag tänkte mig. Johan kunde inte prata direkt när jag ringde så han skulle ringa upp. Och när vi la på så kom tårarna. Bara satt på min brors rum (som är det enda rummet i huset som har mottagning)och tårarna rann.

Så jag gick ner och satte mig i soffan och försökte läsa, tänka på något annat. Då kändes det lite bättre. Så tänkte jag att det var ju tur att de där dumma tårarna skulle komma innan Johan ringde.

men när han sen ringde och jag hörde hans röst igen så kom dom tillbaka. Satt hur länge som helst och bara snyftade i hans öra. Det kändes verkligen hemskt långt till honom och jag saknade honom så mycket. Bara så där, trodde inte att jag skulle bli så ledsen över att vara här hemma men det blev för mycket de där bilderna.

Han är verkligen underbar, förmodligen den mest fantastiska människa jag vet. Han är onekligen den första person, näst efter mamma och pappa, som jag gråter så där mycket för att jag inte kan se han imorgon. JAg saknar han så. Jag måste ta mig till ön någon helg nu snarast, klarar inte av att vänta fem veckor med att se han. För om ajg inte gör det så vet jag inte hur många tårar som kommer falla här i Skåne...

varför sitter jag och tittar på bilder på facebook? VARFÖR???? när jag vet vilka bilder jag letar efter och vem jag försöker se. Han är så underbart snygg på en av dom senaste och har min favorit tröja på sig. jag klarar inte av det, jag måste hem snart. Jag saknar han så det gör ont. Ska snart gå ner på rummet och skriva kärleksbrev till honom, något måste man ju göra med sin fritid. Nej får göra det här inlägget kort och gå och ringa han och inte sitta här och lipa. jag saknar han så, det här går snart inte mer....

Idag var jag på dop minsann. Mina sysslingar skulle döpas, tvillingar!! Dom var så små och väldigt söta (fast jag brukar inte alltid tycka det om spädbarn). MEn dom här var för ovanlighetens skull väldigt gulliga och väldigt duktiga på att vara tysta och inte skrika något alls :) dom brås väl någonstans på mig :D

Men dopet var väl inte bara trevligt, för det var väldigt konstigt att vara i den kyrkan. Jag har inget emot kyrkor, det får ni inte tro. Jag gillar att gå i kyrkan med lagom mellanrum och känna mig andligt stärkt. Men det här var inte som att gå på en vanlig andakt utan det var mycket frikyrkligt. Hade jag itne vetat bättre hade jag trott att jag gått in i fel kyrka. Fick lätt gåshud när det första prästen säger att vi ska göra är att bekänna våra synder!! Blev smått paranoid då.

Sen så skulle vi be, det är normalt och jag skulle inte klaga på det heller, om det nu inte var för att vi skulle be för Obama!! varför skulle vi be för honom??? det var ju snällt när han sa att vi ska be och tänka och försöka förbättra situationen med alla medel som råder i Gaza, för det är ju förståeligt. Men vilken kris har Obama som gör att vi måste be för honom??

På slutet av dagen idag så var jag på min brors hockeymatch, vilket inte gick så bra :( Han förlorade med 4-3. Men det var helt klart inte hans fel för det var dom du dumma domarna!! Dom kunde ju för tusan inte se offsiden som kom hela tiden!! och när det skulle bli utvisning så händer ingenting!! Helt jävla värdelösa.

Mycket verkar hända på ön har jag också märkt nu när jag inte är där. Längtar så tillbaka. Kan aldrig avgöra om det är en lättnad eller om jag bara plågar mig själv mer med att prata med alla på ön då jag bara blir mer påmind om var jag är och vad jag går miste om. Jag saknar Johan så oerhört mycket, det gör så ont varje gång jag pratar med honom men ännu mer ont gör det när jag drömmer om honom och vaknar utan han. Nåja, en vecka avklarad, tiden går väl snabbt nog för att jag snart ska vara tillbaka...