Plötsligt i Visby

Måste få lägga till och berätta om i fredags. 

Satt på datorn, skulle kolla min mail angående sommarjobb och passade på att vara online, gissa vem som mer var det? :D
började prata med han och så sa han att han skulle gå och handla
då sa jag att det skulle även jag. Jag nämnde att jag skulle på kränku. Båda loggar ur.

ca 15 och en halv minut senare strosar jag runt på kränku och flyger upp så fort dörren lät, men inte var det han. Men plötsligt så kom han in, men solglasögonen nerdragna och sina halvlånga byxor. Så snygg. Visste knappt vad jag skulle säga. det var år och dar sen jag fick tunghäfta när det kommer till en kille, hur kommer det sig att det händer nu igen?? vet aldrig vad jag ska säga eller om jag vågar säga det jag vill säga, eller om jag vågar krama han. Men jag hoppas att jag antingen kommer över det eller att han kommer över det åt mig.

Slutade med att vi gick längs med hela adelsgatan och handlade en present till hans farbror. Det var så kul. Jag var verkligen glad då, vi skojade och pratade mest hela tiden
slutligen var vi tvugna att sklijas, jag är fortfarande rädd för att någon ska få veta om att jag är intresserad av honom som inte ska veta det, det går alltid åt helvet då, det här vill jag ha för mig själv, en hemlig romans. 

Han skulle till skåne nu i helgen, då sa jag att det skulle kännas konstigt att inte vara på efterfest hos han, så sa han att det blivit så mycket av det på sistone att det skulle han nog sluta med. Då innan vi skiljdes så sa jag att det var ju synd för då kunde man ju inte sova över mer. Då sa han ganska snabbt att ja men lite efterfest kunde han ju ha, med inte så många människor. Då log jag och gick in på bokia och önskade han lycklig resa. 

Väl inne på bokia ville jag bara skrika av lycka och igentligen vända om igen och springa och krama om han, men jag uppbådade den sista bit av självbehärskning jag hade och gick ut efter en stund och gick sedan och handlade mat (medans jag blev bara hög på luften så lycklig jag var) 

suck, ja jag är en kärgalning och jobbigare än vanligt. Men kanske ger det här nöje åt någon som vet hur det känns när man är kär och det är vår.  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0