pegasustokig

Läste om några inläggen och såg att min saga faktiskt var riktigt liten och gullig så funderade på att skriva en till bara för det :)Så här kommer sagan om den lilla flickan, resan mot en ny dag. Det var en gång en liten flicka som bodde i ett land långt långt borta. Hon trivdes bra i det landet, hon hade tillbringat hela sin barndom där och hade alla sina kamrater. Så kom det sig en vacker dag när flickan satt och funderade att hon inte hade nått sina mål. mycket hade hon hunnit uppleva jovisst men hon kände att den största förändringen hon ville nå ännu inte hade inträffat. Så hon sade till sin mor och far att hon skulle resa bort för att nå sina drömmar. Föräldrarna packade hennes saker och flickan började sin resa. Efter ett tag fann hon sig på en ö och trivdes där mycket. Där lärde hon känna mycket nya vänner och många märkliga varelser. Flickan fann sig som hemma och trodde att hon hade funnit det hon alltid sökt, lycka. Så hände det som hände i förra avsnyttet av sagan, en tjuv kom en natt och stal hennes hjärta och önskan. Flickan blev ju som ni säkert alla minns räddad av riddaren som tog henne med ut på nya äventyr. Dock hann de aldrig fara på så många äventyr förrän besked nådde flickan hemifrån att hon måste åka hem för att besöka sin mor och far igen. Väl hemma berättade flickan för sina föräldrar om den underbare riddaren hon träffat så långt borta i världen och sade att hon ville resa tillbaka till den plats som hon funnit så magisk. Men detta tyckte inte flickans föräldrar. Att flickan hade varit och rest i några år kunde de mycket väl förstå men att hon inte sedan skulle återvända såg de inte med lika blida ögon. Flickan grät när hon såg i deras inre att de inte ville stödja hennes beslut. En vacker dag kom det ett brev till henne, det var från riddaren. Riddaren undrade om allt var väl med henne och när hon skulle återvända till ön. Han skrev att han saknade henne och att han just nu var hemma i sitt eget hemland och väntade där på henne. Flickan blev lycklig av brevet och fattade ett beslut och packade så en kväll en lätt väska och började sin resa till riddaren. Efter en väldigt lång resa med alla möjliga färdmedel hoppade hon så en morgon av en vagn i den lilla staden där riddaren fanns. Riddaren var så oerhört glad för att flickan hade gett sig ut på den långa resan. Han omfamnade henne hårt och hon honom. De tillbringade all tid med varandra bara i hans hem och flickan var så lycklig. Så kom ändå den dagen då flickan var tvungen att resa tillbaka, tiden hos riddaren hade bara kunnat vara kort. Han kramade om henne hårt och kysste henne ömt vid avskedet och de sade till varandra att de skulle snart ses igen och det skulle vara på ön. Flickan började sin långa färd hem igen och väl hemma möttes hon ändå av nyfikenhet från sin mor och far. Viljan att hålla henne kvar hade minskat och flickan märkte att hon nog faktiskt skulle kunna ta sig tillbaka till ön. Och så slutade det kapitlet och blev början på nästa som helt kort och gott heter: jakten på skatten.

Häromdagen hade vi kalas hemma, allt var mycket trevligt och alla hade väldigt kul tills plötsligt en släkting får syn på mina naglar och kommenterar högljutt vilka fula naglar jag har eftersom jag inte sett efter mitt nagellack och frågar mamma om inte hon håller med vilket hon gör. Skamsen som en hund och förargad skrapade jag av allt mitt nagellack direkt men kände hur kritiken verkligen sårade mig. Gick sen in en stund och ja kunde inte hålla tillbaka tårarna. Det var igentligen inte för själva kommentaren som jag grät, det var bara att det blev droppen på bägaren som fick den att rinna över. HAr gått en väldigt lång tid nu med väldigt mycket att tänka på och tankarna snurrar fortfarande. Jag måste skaffa ett jobb och känner hur folk rycker i mig än hit än dit. Dit jag själv vill ohc önskar och hoppas och drömmer och ska åka är ju Gotland men alla är inte riktigt lika vänliga inställda till det vilket sårar djupt när man märker det och gjorde att fredagen slutade lit i tårar. Borde nog sitta ner någon dag och bara gråta ut lite, få ut all press, stress och frustration som jag har inom mig. Men det som ändå gjorde att inte den kävllen blev förstörd var samtalet som jag sedan hade. Ringde upp en mycket viktig person i norr och pratade riktigt länge i telefon med honom. Det fick tillbaka mitt leende igen och lugnade ner mig. tänker då inte säga det här till honom än på ett tag men han är faktiskt väldigt väldigt klok för han ger mig så bra råd hela tiden, att jag ska lugna ner mig, ringa till jobben också för att påminna dom och att det är ingen fara om jagi nte får jobb på ön direkt, för jag kan ju börja med att besöka den och sedan flytta dit. Det viktigaste och det som jag tycker allra mest om är att han verkligen stöttar mig och har en lika bensäker inställning på att jag kommer få jobb på ön, för det är där vi ska vara, han och jag. Det känns mycket betryggande och fick tårarna att sluta rinna i fredags. Fick även efter tjejkvällen igår prata med samma underbara person i någon timme, mycket sent men det ger jag blanka fan i för det är det samtalet jag alltid längtar efter hela långa dagen och blir så glad för ohc det tar även bort all den oro och ångest jag börjat bolla upp. Lite oro får man ha men inte för mycket, vilket jag har en tendens att skapa. Han hjälper mig i mycket att se lite klarare på problem. Saknar han så himla mycket, men som han själv säger, vi får hålla oss och vi kommer att ses snart, det är ingen tvekan om saken. De orden värmer alltid mitt hjärta lite extra :)

Idag vaknade jag bara 2-3 timmar efter att jag gått och lagt mig, runt kl 7 på morgonen, av att magen hade fått för sig att det bodde en vildkatt i den som rev sönder magen innifrån. Lugn kära läsare, det här är jag van vid men det är ändå inte den mest trevliga upplevelse att vakna av. Fick ligga och våndas i ungefär 1-2 timmar innan smärtan gav sig. Detta gjorde att jag fick sova lite längre än beräknat. Dock väcktes jag av telefonen kl 11 där det var ett jobb från Gotland som ringde. Blev överlycklig för jobb men så säger människan att det gällde denna veckan och bara denna veckan, ett extra vikariat. Ja jag kan ju inte ta mig in till ön nu eftersom jag fortfarande har jobb här så jag fick ju säga nej men att jag gärna ändå önskade jobba för dom i höst. Sen blev det till att söka jobb och mellan varven börja läsa alla tidningar jag köpt igår på Kiviksmarknad :D var en underbar marknad :D hittade hur många tidningar som helst och har mycket att stå i nu:D fast ännu bättre är att jag hittade en överraskning som en person i norr verkade bli mycket glad över ;) jag hoppas jag får tillfälle att visa upp den snart, vet redan var, när hur och vad jag skulle göra :D Och det var det som var glädjen idag :D och det faktum att jag fick tillfälle att prata med herrn från norr tidigare än vanligt :D hoppas jag får tillfälle til det senare också :D då vore det en perfekt kväll :D

Ja oj vad länge sedan det var jag skrev här nu märker jag. Gisses, så mycket som hunnit hända. I vilken ända ska man börja? Just nu befinner jag mig i Skåne och sommarjobbar på museet i Åhus. Det är väl en bra start. Har haft fint väder än så länge. Vidare så letar jag jobb för fullt eftersom jag SKA tillbaka till Gotland igen, det är där jag har mitt hem känner jag. så det pågår för fullt. Slutligen, det som har med dagens titel att göra, har jag träffat en person som får mitt hjärta att våga börja slå igen :) det känns verkligen som det var evigheter sen, och han börjar läka mitt hjärta igen. Jag brukar säga att han måste vara en helare eftersom han lyckas få det att börja slå och läka igen. MEn det är inte den person som jag skrev om i April. Nej den personen betyder också mycket för mig, men dum som jag är blandade jag lite ihop känslorna av vänskap med känslan av kärlek. Men man kanske inte ska vara för hård mot sig själv, det var ju ändå ett krossat hjärta vi talar om och det är inte så lätt att känna med ett sånt. Nej den här mycket speciella personen träffade jag lite senare, faktiskt på min födelesdagfest. OCh vilken fest det blev :) den slutade precis som jag hade önskat mer och knappt vågade hoppas på med en kyss i ett par starkar armars famn. Och sen den kvällen har vi pratat med varandra dagligen, ständigt är han i mina tankar. jag har till ohc med lyckats besöka honom nu under sommaren. Men mer än så säger jag inte. För lite hemlig måste jag ju få vara bara för att det är min blogg :)

För länge länge sedan i en liten stad på en ö så bodde en liten flicka. Flickan var ung och oskuldsfull och hade aldrig upplevt mycket av världen. En vacker dag mötte hon en man som sade att han älskade henne. Mannen tog med sig flickan och de begav sig ut på äventyr. Men så en dag fann mannen en annan flicka på den lilla ön och övergav den första. Första flickan satte sig ner och grät och grät vid vägkanten men började efter ett tag att gå igen. Hon gick och gick och gick och kom slutligen tillbaka till den lilla staden. Där var det många som gav henne menande miner eftersom dom hela tiden hade vetat om att mannen flickan mött bara var en tjuv som stal flickors hjärtan. Länge gick den stackars flickan och sörjde över att mannen hade försvunnit. LÄnge gick hon och kände ilskan i sitt hjärta eftersom hon blivit lurad och blivit bestulen på sitt hjärta. Men så en dag när hon gick i den lilla staden så mötte hon en riddare. Riddaren tittade på henne och log och sade de vänligaste orden till henne. Flickan vågade inte lita på riddarens ord, hon hade ju trotts allt blivit lurad en gång. Men riddaren bara log och fortsatte att ge henne de vackra orden varje dag. Så småningom, sakta men säkert, så började ett nytt hjärta växa tillbaka i den lilla flickan. Och så en vacker dag så frågade riddaren om hon inte ville sitta upp och rida på hans häst, flickan tackade ja, och när hon satte sig på hästen märkte hon att hon inte längre var så liten och inte heller flicka. för någonstans när det nya hjärtat växte fram i henne för att ersätta det gamla trasiga som den förre mannen hade krossat i henne, så hade hon växt upp och börjat bli kvinna. Riddaren log åt flickans insikt och höll henne hårt i sin famn. Och så började de två att rida ut ur staden och söka sig egna äventyr. Flickan hoppade av lite då och då för att gå bredvid riddaren, fortfarande rädd att få hjärtat krossat, men då log bara riddaren och sade att så skulle inte ske när han fanns i hennes närhet. Och där började ett nytt kapitell på flickans liv och riddarens också. Vad hände då med mannen som lämnade flickan? Den flicka han lämnade henne för lämnade även honom och efter ett tag så tyckte ingen i den lilla staden speciellt mycket om honom utan han flydde hals över huvudet från ön och sågs aldrig mer där igen.