Ja säg då det vem som förtstår sig på mig

Idag har jag tänkt tillbaka lite. Sett vad jag skrev innan och hur jag hade det då.

Insåg inte när jag skrev allt gammalt groll vad som var på väg, vad jag kände eller vad som hände med hela situationen. Så märkligt allt kan gå. När kommer jag någonsin förstå mig på mig själv?? JAg brukar klaga över att jag inte förstår mig på andra eller killar överhuvudtage. Kanske är det så att jag själv inte förstår mig på mig själv?

Läste gamla saker som sagt. Inser nu med blick i backspegeln att det jag kände då det var inte på rätt ställe eller rätt sak jag kände. Allting var mycket mer komplicerat. Eller inte allting, bara det att jag komplicerade allting för mig själv. Blandade in fel personer med mina känslor och blandade ihop vad jag kände för olika personer.

Nu står jag här med facit i hand, nu vet jag. Fruktansvärd tur att jag väntade och kände efter lite till. Så att jag kände att den där älskade känslan, den varma känslan, den underbara känslan, var den kom ifrån och vem det var som gjorde mig så lycklig att hela världen alltid sken av sol.

Märkligt. Att det skulle ta sådan tid att förstå. Ibland är man väl bara dum. Men stor lycka, det har man uppenbarligen funnit ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0