Så här skulle det ju inte bli =P
Jaha så här skulle det ju då inte vara hade jag ju bestämt.
Idag så fick jag en positiv känsla på jobbet. Gick jätte bra och jag tror faktiskt jag har hittat vad jag kan tänka mig att jobba med i framtiden, hoppas bara det finns några jobb som pedagog på museet tills dess jag är klar med allt jag ska läsa
Det som ja var ett jobbigt beslut och som jag bestämde mig för att göra idag var att jag verkligen ska anstränga mig för att inte tänka på JOhan nu (se där redan ett misslyckande) och verkligen jobba påa tt ha kul här hemma.
Eller åtminstone jobba ås pass mycket med träning och hålla mig så pass upptagen så jag inte hinner tänka på något annat...
Eller åtminstone sova så pass mycket eller något så jag inte hinner tänka på honom och ön.
För på sistone har jag blivit väldigt nedstämd av att höra vad alla gör på ön och vad jag går miste om. Framförallt är det ännu jobbigare när jag märker att jag behöver åka till ön för att mina vänner har det kämpigt. Det är nog faktiskt det som är långt mycket värre än att jag inte kan se Johan (fan ännu en gång!). På mindre än 2 veckor har redan två av mina vänner blivit allvarligt sårade.
Det är ju då man bara vill åka tillbaka för att vara där som ett stöd. Ja jag vet vad en viss person kommer säga när han läser det här eler när jag säger det till han för då kommer han vara på mig med att inget av det är mitt problem. MEn nu är det ju faktiskt så att är en vän ledsen så ska man som sann vän vara där och hjälpa och stötta den vännen. Dessutom handlar det lite om systerskärlek som det också heter så ja det är inte alltid så enkelt som det tycks...
Märkte just att min plan ju börjat jävligt bra då jag bara på ett enda inlägg lyckas nämna JOhan nu 4 gånger. Jaha, vi får väl se hur det här ska funka. Bara 3 veckor kvar, 2 helger(räknar inte denna helgen), 20 dagar,480 timmar,28800 minuter, 1728000 sekunder tills jag kommer till ön (och för dom som inte är snabba i matte så är allt det där ovan samma som 20 dagar om inte det framgick). Men ja just det min major point med det här meddelandet har ju försvunnit. Det jag skulle säga var ju att jag skulle försöka vara lite mer positiv och så och varför jag inte lyckats med det just nu är för att jag just nu har så grymt ont i magen så det är inte rent klokt. Dock är jag för hmm 3 gången i mitt liv glad för att det gör ont. Herrn som är nämnd sen innan kan nog ana sig till varför.
MEn men, så fort det slutat göra ont, så jag inte måste ligga dubbelvikt, så ska jag verkligen jobba på att ha en lite mer positiv attityd här hemma. tror jag är ganska positiv ändå, det är bara det att så fort jag tänker på Johan så hugger det till som ett knivstick i hjärtat och mitt leende stelnar lite grann. Men jag ska jobba på det. som sagt, inte många dagar kvar.
SYNS SNART ALLA!!!
Idag så fick jag en positiv känsla på jobbet. Gick jätte bra och jag tror faktiskt jag har hittat vad jag kan tänka mig att jobba med i framtiden, hoppas bara det finns några jobb som pedagog på museet tills dess jag är klar med allt jag ska läsa
Det som ja var ett jobbigt beslut och som jag bestämde mig för att göra idag var att jag verkligen ska anstränga mig för att inte tänka på JOhan nu (se där redan ett misslyckande) och verkligen jobba påa tt ha kul här hemma.
Eller åtminstone jobba ås pass mycket med träning och hålla mig så pass upptagen så jag inte hinner tänka på något annat...
Eller åtminstone sova så pass mycket eller något så jag inte hinner tänka på honom och ön.
För på sistone har jag blivit väldigt nedstämd av att höra vad alla gör på ön och vad jag går miste om. Framförallt är det ännu jobbigare när jag märker att jag behöver åka till ön för att mina vänner har det kämpigt. Det är nog faktiskt det som är långt mycket värre än att jag inte kan se Johan (fan ännu en gång!). På mindre än 2 veckor har redan två av mina vänner blivit allvarligt sårade.
Det är ju då man bara vill åka tillbaka för att vara där som ett stöd. Ja jag vet vad en viss person kommer säga när han läser det här eler när jag säger det till han för då kommer han vara på mig med att inget av det är mitt problem. MEn nu är det ju faktiskt så att är en vän ledsen så ska man som sann vän vara där och hjälpa och stötta den vännen. Dessutom handlar det lite om systerskärlek som det också heter så ja det är inte alltid så enkelt som det tycks...
Märkte just att min plan ju börjat jävligt bra då jag bara på ett enda inlägg lyckas nämna JOhan nu 4 gånger. Jaha, vi får väl se hur det här ska funka. Bara 3 veckor kvar, 2 helger(räknar inte denna helgen), 20 dagar,480 timmar,28800 minuter, 1728000 sekunder tills jag kommer till ön (och för dom som inte är snabba i matte så är allt det där ovan samma som 20 dagar om inte det framgick). Men ja just det min major point med det här meddelandet har ju försvunnit. Det jag skulle säga var ju att jag skulle försöka vara lite mer positiv och så och varför jag inte lyckats med det just nu är för att jag just nu har så grymt ont i magen så det är inte rent klokt. Dock är jag för hmm 3 gången i mitt liv glad för att det gör ont. Herrn som är nämnd sen innan kan nog ana sig till varför.
MEn men, så fort det slutat göra ont, så jag inte måste ligga dubbelvikt, så ska jag verkligen jobba på att ha en lite mer positiv attityd här hemma. tror jag är ganska positiv ändå, det är bara det att så fort jag tänker på Johan så hugger det till som ett knivstick i hjärtat och mitt leende stelnar lite grann. Men jag ska jobba på det. som sagt, inte många dagar kvar.
SYNS SNART ALLA!!!
Kommentarer
Trackback
