pegasustokig

Så har då den där dagen kommit som jag försökt undvika tänka på hela sommaren, och som jag ändå tänkt på men försökt sluta. Ja det är hans födelsedag idag och ja jag vet inte om jag ska vara snäll nog att messa honom ett grattis. Igentligen tar det inte mycket kraft att göra det men samtidigt han kom inte ihåg min, meddelade inte sig på något vis till mig när jag fyllde år och vi har inte pratat med varandra på hela sommaren. Och det faktum att han behandlade mig väldigt illa också är kanske en anledning till att inte messa grattis. Anledningarna som talar för är att han en gång... ok det där lät ju illa bara det. En gång var snäll mot mig, det var länge sedan det. Och andra anledningen skulle väl vara att han fyller 20, jämn ålder och sånt ska ju firas. Men som sagt, han kom inte ihåg mig, varför ska jag då komma ihåg honom? Men den snälla lilla människan i mig vill ändå skicka... det här kommer bli viljornas kamp märker jag...