pegasustokig

Det här är tredje kapitlet på den lilla sagan jag börjat skriva på under den här sommaren. En kort resumé av historien så långt var ju att det var en tjuv som kom och stal flickans hjärta men som sedan en riddare började puzzla ihop till henne igen. Flickan fick sedan åka hem men åkte och besökte riddaren i hans hemland vilket gladde dom båda. Och nu fortsätter sagan: När flickan kom hem så fick hon en inbjudan till ön hon hade besökt. Några av de vänner hon hade skaffat sig där hade sänt ett brev där de nämnde en festival som skulle firas på ön och hoppades att flickan kunde vara med. Till flickans stora förtjusning så hade hon guld nog att resa och hennes föräldrar valde även de att följa med på färden. Resan till ön var lång, det tog bra tid att resa med familjens häst och vagn till färjeläget där en kapten skulle ta dom över till ön. Väl framme vid färjeläget hittade flickan kaptenen som hade hjälpt henne sist. Hon bad honom än en gång om hjälp att föra dom över vilket han gladeligen gjorde. Kaptenen hade även ett brev till flickan. Han hade hittat det en dag där det stod adresserat till flickan men ingen stans stod det från vem det var. I brevet fann flickan en karta där några platser var markerade med ett stort kryss. En skattkarta var det första flickan tänkte! kanske skulle hon kunna finna skatterna när hon väl var under festivalen och med de pengarna kunna resa tillbaka till den underbara ön igen? Resan över havet gick snabbt och smärtfritt. Väl i land på ön så väntade ännu ett brev på flickan men detta var från riddaren. Han skrev att han tyvärr inte hade kommit tillbaka till ön än utan att det skulle dröja ännu en tid då oroligheter hade brutit ut i hans land som han var tvungen att råda bot på. Flickan blev lite ledsen vid de orden men gladdes snabbt av tanken att de snart skulle ses. Efter en aftons vila i familjens vagn började så flickan att söka efter skatterna. Den första ledtråden fann hon utanför stadens murar. Där satt en gammal gumma och gav henne en gåta att lösa och om hon kunde finna dess svar skulle hon bli rikligt belönad. Gåtan var svår så gumman sade att hon kunde komma åter när hon funnit svaret. Vid nästa kryss på kartan satt en man med ännu en gåta till flickan. Även han lovade en belöning, dock inte lika stor som gummans. Men denna gåta var mycket enklare och flickan svarade direkt rätt. Som belöning för detta fick flickan en liten påse guld. Det var inte mycket men det räckte för att överleva på och om flickan bara klurade på det tillräckligt skulle hon nog kunna lösa gummans gåta och få ännu mer guld. På det sista krysset satt en gammal gubbe vid en fin liten stuga inne i staden. Han sade att om han gav hälften av hennes guld efter varje hela månvarv så skulle hon få bo i stugan som han satt och vaktade. Flickan blev mycket tacksam för detta och tackade ja till gubbens erbjudande. Redan samma kväll så skrev flickan ett långt brev till riddaren för att berätta om skattkartan och vilka skatter den innehållit och erbjöd. Vad flickan då såg när hon tittade på kartan var att den var magisk och att det ständigt kom upp nya kryss kartan som kunde leda till nya skatter om man kunde lösa gåtorna eller hitta vägen till dom. Flickan sparade kartan för att forstätta sitt sökande. Efter några dagar på festivalen så var flickan och hennes föräldrar tvungna att resa hem igen. Flickan stod länge vid aktern på båten och såg hur ön sakta försvann i horisonten. Men nu hade hon åtminstone så mycket guld att hon skulle klara sig att ta sig dit. Och då skulle hon snart än en gång få möta sin riddare. Tanken gjorde att hon ville dansa av glädje. Och det var slutet på kapitel 3 om flickan. Nästa kapitel kommer snart med titeln: återförening. Mycket nöje :)